jagochbabydino.blogg.se

Jahapp, då har jag varit med om möte ett av två gällande föräldragrupp på MVC.

Idag var det fokus på förlossningen.

Lite skrämmande faktiskt.

En situation jag inte kan kontrollera när jag väl är där. För ingen kan i förväg förutspå vad som komma skall, mer än att en bebis skall komma.

 

Lite läskigt. Är det nu man ska ångra sig? haha

 

När jag väl satt där i den lilla gruppen med 3 andra blivande mammor, en medföljande sambo och O så slog tanken mig. Varför har jag inte bett om att få vara med i en föräldragrupp som är ihopskramlad i Ängelholm/Båstadtrakten när jag ändå ska flytta dit?

Tanken är ju lite att man ska möta andra i samma sits som en själv som man kanske kan knyta kontakt med och umgås med innan och efter förlossningen?

Jag hade verkligen behövt detta nätverk när jag kommer flytta. Folk att umgås med. 

Får se till att jag hamnar i en förlädragrupp i dessa trakter sen när junior är här istället. Man behöver bolla tankar/erfarenheter med andra och man behöver socialt umgänge annars blir man knäpp. Jag behöver det i varje fall. 

 

Åh vad jag våndas över att flytta faktiskt :(
Det ska bli skönt att inte behöva bo i en väska i tid och otid, och att ha O vid min sida dagligen, men vad jag önskar att det var här vi skulle bott ihop istället. Men men. Det är verkligen bara till att bita ihop. Och att göra det bästa av situationen.

 

Ska faktiskt gå och lägga mig i tid idag, dvs strax, mot vad jag gjort de senaste kvällarna.

Har hittills gjort 250 polska piroger som ska in i frysen fyllda med svamp och kål.

Tanken och planen är att jag ska göra några till fast fyllda med färs istället.

Om jag orkar, för tro mig detta tar tiiid!

Så nu önskar jag vackert god natt.

 

.... mina törnrosa sovturer.

Börjar mer och mer var dag behöva lägga mig och vila och ofta så slumrar jag till då.

Inte ovanligt dock att mina power naps slutar på ca 3 h åt gången.

Suck...

Hunden är mindre glad, så även jag då det försvinner 3 h av den ljusa tiden på dygnet,

 

Händerna domnar mer och mer på mig och det börjar bli jobbigt att fungera ordentligt i vardagen. Ännu jobbigare att fungera på jobb där jag faktiskt arbetar med mina händer. Känseln är duktigt nersatt :(
Nästa vecka har jag BM och ska dra upp problemet med mina händer. Det är riktigt jobbigt att vakna flera gånger om nätterna för att det gör ont i händerna på mig.

Nu när det börjar närma sig busväder och hösten står och knackar på dörren, så blev jag till skillnad från alla andra år, faktiskt lite glad. Tänkte att deta är ju toppen med väderombyte så att jag inte svullnar upp lika mycket då jag märkt att värmen gör det som värst för mig.

 

Tyvärr har jag insett nu att visst, lite hjälper detta busväder, men det är då verkligen inte mycket!

 

Ska idag hämta hem lite färgkartor så jag kan planera färgerna till juniors rum. Jippie!

Hoppas jag kommer ha orken till att måla där inne med bara, annars är ju planeringen lite dödsdömd.

Och så måste jag hitta fondtapeten till sovrummet! Nu börjar det gå undan =) 

 

Annars rullar livet på som vanligt.

Foglossning, ont när jag står och går, svullna fötter, domnande händer, junior som är igång för fullt på kvällarna, börjar få ont i framväggen ner till på magen (måste kolla upp detta), svampen är tillbaka (det var ett par häliga veckor utan den *snyft*), täppheten i näsan är tillbaka, tröttheten som ett brev på posten, ischias och ja.. Något har jag säkerligen missat hahaha

 

Ha en skön dag!

Dag 2 av 4 på jobbdagar i rad.

Trodde jag skulle bryta ihop och börja gråta idag.

 

Har insett att jag är inte superwoman, massagerna får verkligen snart läggas på hyllan.

Om inget annat så fungerar det inte att jag har x antal per dag, och absolut inte helkropps där jag står en timme och knådar. Har noll känsel i mina händer så vet inte hur pass hårt eller löst jag trycker och har svårt för att känna muskelknutorna och hur de reagrar när jag "klämmer" dem.

 

Som om det inte är nog så gör det så satans ont i fogarna att jag trodde ryggen skulle gå av på mitten.

Hade jag inte haft en kund på britsen hade jag börjar störtböla så ont har det gjort.

 

För att inte glömma mina stackars fötter som bär all denna vikt.

Aj aj aj e allt jag känner för vart steg jag tar eller var sekund jag står.

 

Har nu kommit hem och satt mig ner för att vila och naturligtvis kommer smärtan i magen som en blixt från ovan.

Förvärkar tro? Förvärkar delux kändes det som idag.

 

Nä, det är verkligen dags att lyssna på vad min stackars kropp säger.

Som min BM sa på förlossningen, man är gravid en så kort period i livet, så lyssna på kroppen!!!

 

Jo, just det. När jag ändå har gnällt av mig lite.

Har börjat läcka bröstmjölk sen en tid tillbaka på nätterna.

Jippie, eller nått..... *NOT*

Efter en helg + en måndag där man stått en del och gått en del och sovit dåligt hoppas jag nu att jag börjar komma i fas igen.

Hoppas.

Imorgon är det dags för jobb i 4 dagar och då gäller det att energin är tillbaka. Och gärna att denna fina svullnad och vätskeansamling drar sig ur min kropp.

 

Mina händer har börjat svullna mer och mer vilket gör att mina händer dagligen somnar/domnar av då vätskan trycker tydligen på nerverna i handlederna på mig. Verkligen mindre skönt.

Vaknar flera gånger om nätterna av att det gör ont och på dagarna får jag gå och göra "knipövningar" med händerna för att pumpa igång cirkulationen.

Kan säga att det är en aning jobbigt när man ska utföra massager och andra behandlingar och inte ha riktigt full känsel i mina händer.

 

Som om allt detta inte var nog så vaknade jag även idag och var svullen i ansiktet.

Not a good sign!

Hoppas verkligen detta var tillfälligt, för att råka ut för någon havandeskapsförgiftning är jag allt annat än intresserad av! Om inget annat har jag inte tiden till detta.

 

Ska bli spännande att se hur jag kommer fixa att jobba 4 dagar i sträck denna runda med tanke på att det var asjobbigt sist i bara 6 h. Kroppens motorik är inte riktigt vad den har varit och som O påpekat så har jag tom börjat lika en pingvin numera när jag går. Tydligen har jag börjat att vagga fram lite lätt. Jippie... Eller inte faktiskt.

 

Just nu längtar jag efter ett par saker....
* Att kunna få ligga på magen en stund.....
* Att slippa ha ont i händerna

* Att slippa ha ont i fötterna av att bara ställa mig upp
* Att kunna böja mig fram obehindrat

* Att kunna se vad man raknar när man rakar bikinilinjen UTAN att behöva ha en spegel för att kolla att det blev ordentligt gjort

* Att få se det lilla knytet som ligger där och gror <3

 

Att vara gravid har jag insett att det tar och kickar igång ens känselfaktorer.

En sak jag lagt märke till är att jag helt plötsligt känner mig mycket ensam, och ibland nästan lite oönskad.

 

Snart tid att flytta från mitt hem jag haft sen jag var 4 år och det gör ont.

För även om jag inte umgås med mina vänner 24/7 så vet jag att de alltid finns mig nära.

Helt plötsligt så kommer jag stå där ensam utan dem, även om det bara tar 40 min att köra, så kommer det aldrig bli detta spontana där man bara kommer in en runda över en kopp te och lite flabb i någon timme.

 

Det gör ont i mitt hjärta.

Och dessa jädrans graviditetshormoner gråter.

I dont like it at all......

 

Nåja, allt är en fas i ens liv.

Allt är en stor prövning.

Jag är stark (hoppas jag) och snart har jag mitt hjärta i min famn.

 

Bara att bita ihop och bida av tiden.

Det blir bättre.

Efter regn kommer alltid solsken ;)

 

<3

 

 

 

Har insett en sak idag.

Det e inte bara magens fel att det är jobbigt att böja sig för att exvis ta på sig ett par byxor.

Nej det är magen i kombination med brösten. De har ju med växt till sig och har man ännu inte hunnit ta på sig en bh så klibbar de ihop med magen på ett vis och gör att det inte går att röra sig obehindrat.

 

Mycket ska man få uppleva för första gången i sitt liv.

Trodde aldrig att bröst kunde vara så mkt i vägen, men nu vet jag ;)

Då var dagen kommen, glukosbelastning för att kolla efter diabetes.

Glömde citronen och de hade glömt blanda dagen innan vilket resulterade i den äckligaste drickan så far.

Sött och varmt vatten, ingen god kombo!

 

Dagsvikten ligger på 89,6 kg (totalt +12,6 kg)

Magens mått 28 cm

Blodtrycket är helt ok

Bebisens hjärta 140-150 slag/min

Sockerhalten i blodet 7 så helt ok

 

Kom hem sylten till max efter att ha suttit hos BM i 2,5 h. 
Fixar till godaste mackorna med skinka och kräftröra och ska sätta mig för att avnjuta dessa läckerheter.

Vad gör jag?

 

Tappar mackorna ner i knäet med natuuurligtvis kräftröran neråt mot kläderna samtidigt som hunden snor min mat.

Jippiekayey, eller nått.

 

Gör om, gör rätt!
Kläderna in i tvättmaskinen.

Känns som att jag inte gör något annat än tvättar kläder på sistonne.

Bara till att vänja sig har jag hört ;)

 

 

O har varit duktig. Min älskade pojkvän.

Jag trodde det skulle bli ett mindre projekt att fixa till både sovrum och barnkammare, men O har tagit det steget längre. Ska det göras, kan det lika gärna göras ordentligt. Och ut for allt som gick att plocka ut.

 

Efter alla dessa tårar och gråtattacker som fortfarande kommer kan jag nu skriva under på att jag har ont i mina ögon. Jag fattar fortfarande inte att han är borta, och jag kommer på mig själv hela tiden titta bort på de ställena min älskade misse brukade ligga på.

 

Junior har varit helt vild och galen i magen på mig sen jag vaknade idag, kanske inte så konstigt med tanke på att han antgligen känner av min sorg. En sorg av ikke dess like.

 

Det gör så ont i mig och det kommer det göra ett bra tag, men samtidigt så känner jag till en viss del en lättnad. En lättnad över att jag vet att jag gjorde rätt och det var inte en dag försent.

Det var dags, även om jag inte vill veta av det ämnet. Min pälsboll skulle ju finnas för alltid ihop med mig. Vi tog tass på detta. Kommer jag någonsin sluta sakna honom?

Det är tomt....

Och jag har ingen som helst lust att göra något.

Det behövs dammsugas, vilket jag inte känner för.

Jag skulle behöva diska, vilket jag inte känner för.

Jag skulle behöva handla mat så jag får äta något idag, vilket jag inte heller känner för.

Bebisen går det ingen nöd på, den tar ju utav min energi, det är snarare jag som får lida. Och även nu har gjort i två dygn, för min aptit är helt borta. 2 mackor till frukost sedan inget. Jag vill inte, jag orkar inte, jag känner inte för det.

BM kommer hoppa jämnfota av lycka för jag går inte upp mer i vikt....

 

Skit....

Att en katt kan lämna så mycket tomrum efter sig, det är ju helt otroligt.

Men detta visste jag att det skulle kännas så.

Jag har varit indirekt förberedd på detta i 2 års tid nu egentligen.

Men men...

 

I brist på lust har jag suttit och surfat lite.

Inte för att jag egentligen känner för att göra det heller, men jag bara gör det automatiskt utan att tänka mig för.

Jag fick ett mail med en mysig filt som heter Babynomade.