jagochbabydino.blogg.se

De första 2 dagarna hände enstaka olycka.

Hennes bra jobbat papper fylldes med klistermärken och stolt som en tupp är hon.

Inatt väckte hon mig för att hon behövde gå upp och kissa. Trots att hon har blöja på natten. Jag är så imponerad av denna lilla böna. Nu ska hon bara lära sig att göra nr 2 på dasset var gg med.

Imponerad över hur fort barnen lär sig! ❤

Samtidigt som den andra delen av mig njuter för fulla muggar av att ha ett jobb att gå till.

Ett arbete som jag faktiskt trivs fruktansvärt bra med. Än efter dessa veckor så känns det inte som ett jobb mer än när jag får tvinga upp mig före kl 6 och när jag är hemma som tidigast kl 17.45.

Jag var med handen på hjärtat lite osäker innan jag började om detta verkligen var rätt yrke för mig, men jo. Idag kan jag säga att det är det. Jag har trots omständigheterna kul på jobb. Vissa arbetskamrater är bättre andra sämre, men så är det överallt. Vissa av "klienterna" är sämre vissa bättre och vissa riktigt riktigt bra.

Jag har kul på jobb helt enkelt och jag har fått mycket beröm av både chefer i lägre rang samt ordinarie personal. Och snart är de högre cheferna på plats så jag kan få samtal om jag får förlängt eller inte. Jag hoppas på det första. Och jag hoppas att jag även får en plats på utbildningen som drar igång i januari. Oj vad jag hoppas.

Men dagar som idag, en ledig dag i veckan, saknar jag min lediga tid så sjukt mycket. Synnerhet nu när Olof börjat sin semester. 

Men jag klagar inte. Det var en sjukt skön lättnad när lönen damp ner på mitt konto den 25. Prisa gudarna bokstavligen. Jag hatar att vara fattig så det var mer än välkommet att få lön. Och ännu mer när jobbet jag har inte känns som ett jobb utan ett roligt inslag i vardagen.

Av en snubbe som inte snackar svenska....

Jag kokar av ilska mot dessa avskum. 

Är det så förbannat svårt att lära sig att det är INTE ok??? 

Jag är oerhört glad och tacksam över att hon lyckades ta sig därifrån utan att hon blev skadad. Att hon hade adrenalinet och modet att sparka, skrika och slå och lyckades ringa pappa som direkt larmade polisen.

Detta räliga kryp är än på fri fot. Men gissa om jag önskar att de får tag i han. Och att de slänger ut han med huvudet före ur detta land, med ett förbud om att få återvända. 

Jädrans pack till kille!!!!

Tack du högre makt som lät henne komma därifrån helskinnad. Jag hade jagat detta avskum till världens ände annars!!

Dock undrar jag om jag någonsin kommer vänja mig vid att gå upp så jädrans tidigt.

Tack och lov för att Olof är uppe denna tid med så han kan väcka mig. Känner mig bekymrad inför hans semester faktiskt 😕

Första mjölktanden har redan dykt upp med och hon är så stolt över att tandfen har lämnat guldpengar i utbyte.

Hon har gått dans under våren här och avslutade med en stooor uppvisning på stoooor scen i äholm. Vilken tjej. Jag lämnar henne pigg och glad för att möta en liten tjej med hög feber som trots detta stått på scen och levererat till max.

Så stolt jag är över vår "lilla" 4 åring. 

Nästa år till hösten  kommer hon flyttas upp till 0an på skolan. Och jag kan inte fatta att hon redan är så stor!!!! Hon var ju nyss en liten bebis...

Hon är så duktig, många ord sitter hon utan hjälp och redan ljudar sig fram till och skriver ner.

Och blyg är hon verkligen inte. Hon babblar med allt och alla. Hur ska jag förklara för henne vikten av att man ska vara mindre informativ om vad hon heter, eller vad lillasyster heter? Hon prata verkligen med allt och alla.

Bästa är när hon börjat fånga skalbaggar och kallar dem för fluffy, för hon tycker det är ett fint namn 😂

Vår lilla galenpanna ❤

Hon är bara så underbar (förutom när kvälls tröttheten slår till) att jag vill äta upp henne.

Hon snackar så det står härliga till.

Juja är det senaste.

Man måste fortfarande lyssna noga för att höra vad hon säger, men det börjar lossna rejält.

Där är så sjukt mycket vilja i henne. 

Och hennes skratt 😍

Det ligger alltid nära till hands. Och en räv bakom vart öra har hon.

Det är plantor som ska skolas om. 

Krukor som ska vattnas.

Jordgubbar som behöver ses efter.

Träd som ska sättas.

Rabatter som grävs. 

En stenmur som jag försöker få fram.

Odlingar som vill ha näring och vätska.

Sen allt som har med barnen att göra.

Och jag har denna vecka även börjat jobba.

Det skär i hela kroppen på mig när kl ringer på morgonen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Och värre är det att jag måste gå upp före kl 6 för att hinna med allt. Barnen ska lämnas kl 7 och jag ska infinnas på plats innan kl 8.

Ja denna vecka.

Från och med nästa är det vissa dagar som börjar ännu tidigare. 

Och det gör ont att behövas släpa upp barnen så tidigt och att de ska behöva sitta på förskolan så länge. Men som jag fått slängt i huvudet många gg, varför ska mina barn få ha det bättre än andra?

(Ja för att jag vill Det? 😂😉)

I varje fall.

Jobb.

Denna vecka har det pumpats in information i huvudet på mig. Nästa vecka går jag bredvid innan det blir skarpt läge om 2 v.

Men jösses vad jag redan trivs!!!!

Kommer det fortsätta så här så säger jag snälla ge mig en fast tjänst! 

Eller? 😂

Efter att jag pratat med Malmö SUS i mars fick jag veta att det garanterat inte blir operation förrän september. Har jagat min läkare på onkologen sen dess för att få ett ok att få avbryta tabletterna då jag inte vill förgifta kroppen mer ään nödvändigt. Har idag liksom ätit i över 80 dagar i onödan och min blodcirkulation har blivit betydligt sämre i både händer och fötter. Är svinkall och jag som aldrig är kall om händer/fötter annars!

Igår ringde han äntligen upp mig. Tiden jag hade för nya prover nu i april flyttades till juli och jag fick ett ok att avbryta medicinering och i juli skulle jag få en annan variant som är starkare (hjälp!!) än de jag äter idag.

Superlycklig över att slippa och tänkte att "yes nu slipper jag mer av dessa biverkningar. Måtte min hårbotten som jag håller på att klia sönder snabbt återgå till det normala!"

Så idag var första dagen jag inte tog mina tabletter denna morgon.

Dagen går och vid 15 får jag ett samtal med hemligt nr. Undrar vad min läkare vill var min tanke och svara.

Det var läkare nr 2 från kärlavdelningen som ska utföra operationen. Specialistläkarna hade haft möte om mig idag och tyckt att det är så allvarligt mitt fall att de vill operera nu. Gärna igår. Och som ett mirakel hade det kommit ett återbud på en operarionstid nu i april. Hon tyckte jag absolut skulle ta denna tid och INTE vänta till september. Första operationen skulle ske nu resten efter sommaren. 

Idag har jag haft en sådan dag att jag på fullaste allvar övervägt att sätta mig i bilen och lämna barnen själva 😉 ja ni fattar vilket trotshumör den stora varit på. Så när hon sa att hon absolut tyckte jag skulle ta tiden nu i april tvekade jag inte 2 sekunder. JAG TAR DEN!!! Och tänkte fan vad skönt det ska bli att bli inlagd och få vila ut 2 dagar på sjukan. Att få sova ut i en sjukhussäng efter narkos och bara få sova utan att höra "mamma, mamma, mamma" 1 miljon gånger eller behöva kämpa med att ungen ska ta på sig kläder eller stöda rummet osv. Lika fort ångrar jag tanken men jösses vad gött det ändå ska bli!!

Så om 2 v ska jag opereras. Och jag ber till gudarna att det kommer gå bra och att min hand är ok till när jag börjar jobba i maj.

Så snälla pretty please. Håll en tumme för mig ❤

Jag kan inte hålla barnen hemma längre. 3 v fick de vara hemma och så möts man av info att ett nytt barn kräkts. Får tuppjuck på detta.

Så hinner de komma till skolan så möts man inte bara av en kräksjukelapp utan även av en lapp om att det går mask på förskolan.

Jag får damp. 

Är det inte löss så är det grönsnoriga näsor med hosta av inte denna värld. 

Eller så är det kräksjuka eller mask.

Allvar?!??

Min värsta fobi är att få in mask i huset!

Jag får panik av bara tanken. Måtte vi slippa skiten. Tar hellre kräksjuka 2 vändor till.

Här spelar hon sur för hon inte får som hon vill. Jösses vad jag älskar mina barn ❤

Jag känner att jag har flyt nu 🖒

De två som vill ha mig är de två jag helst vill ha av de jag varit på intervju för. Så jag är så glad.

Blev genast ett svårt val vilken tjänst jag ska tacka ja till. En lång lista med för och nackdelar. Tills jag fick veta lönerna.

Och jag ville nästan gråta då. Den jag nog helst vill ha har mer än 4000 lägre i lön. Och det utan ngn ob. 

Så genast blev valet lättare även om jag eg vill nog hellre ha den med lägre lön. Men tyvärr får nog pengarna styra i denna fas. Jag går oavsett ner 7000 mot min lön jag hade innan. Och det är stor lönedumpning.

Det glädjande är att när de hörde att någon annan var intresserad av mig så höjde de lönen med 2000 utan att jag sagt något gällande lönen. Det bevisar att de vill ha mig.

Så imorgon får jag ringa och tacka ja till den ena tjänsten och nej till den andra.

Sen måste jag få tag i läkarna i Malmö och säga att de behöver inte leta efter en optid till mig i maj utan vi kör på sept. Så får jag hoppas att jag kan bryta medicineringen i rappet.

Bara trisslotten med vinst som saknas. Ja en högre vinstsumma än de 30 kr jag vann på en gratis  lott idag.

Snart blir det ordning i ekonomin får jag hoppas. Och samtidigt som det smärtar att behöva lämna töserna längre än 15 h så längtar jag till att få jobba. Får se hur jag känner när jag väl börjat 😂

Tjänsten är min om jag vill ha den!

Ska bara prata lön sen tar jag beslutet, så snart snart har jag en arbetsplats att gå till!!!

Tjohooooo!!!!!!! 😁🖒😁🖒😁🖒

Undrar hur länge jag kommer slippa den tro?

Kräksjukan är fortfarande i full gång här hemma. Vi vuxna har klarat oss än men stackars barn. Det rinner av dem synnerhet Olivia. 5 par byxor och 1 pyjamas bara idag 😔

Idag tappade loppan första tanden!

Allt på en och samma gång, kräksjuka och tappa tänder. Lilla loppan.

Men stolt som en tupp är hon och inväntar med stor spänning på vad tandfen kommer att leverera i natt ❤

Huja mig!

Jag har fortfarande ont i foten... Kasst. Att det ska ta så lång tid att läka en fot!
Det är verkligen inte lätt när man har små barn och ibland behöver springa efter dem. Det blir inte mycket till att springa om jag säger som så. Och de få stegen man lyckas likna med någon form av löpning är jag livrädd för att jag ska stupa med näsan först ner i backen.

Jag fortsätter att söka jobb, men just nu den senaste veckan känns det som att jag går på sparlåga. Jag har verkligen ingen motivation. Sen kan det vara så att jag bara slappar för att jag varit på 3 intervjuer och inväntar svar från dem alla. Mycket dumt. Man ska ju hålla bollen i rullning hela tiden.
Igår började det lossna lite och jag blev kallad på intervju nr 2 för ett av företagen. Och idag har jag fått veta att de har börjat ringa runt mina referenser. Jag vet inte varför, men min magkänsla säger mig att jag kommer bli erbjuden denna tjänst som är eg 2 tjänster i en. Något som triggar mig extra mycket då jag ÄLSKAR att verkligen ha fullt upp att göra på jobb OCH det kommer verkligen ge mig möjligheter att visa vem jag är och att jag är en keeper.
Men för att backa lite så måste jag bara berätta just om min ena referens. Fick mail av min fd chef att hon hade blivit uppringd idag och hade bara gott att säga om mig. Och som hon skrev "jag sa även att när jag byggt ut och byggt klart min verksamhet så kommer jag att erbjuda Daria jobb"
Dessa ord fick mig bokstavligen att gråta. Så fina ord och så bra betyg! Det betyder verkligen att jag KAN. Och alla de som tackat nej till mig har gått miste om något bra. Ja de har säkert anställt ngt som är bra med, men alla de som inte ens tagit in mig på intervju... de skulle bara hört dessa ord. 

Annars går det kräksjuka på förskolan nu så barnen hålls hemma i och med att jag har lågt med vita blodkroppar och jag tänker då INTE utsätta mig för att åka på skiten.
Blir lite arg då pedagogen berättade att det tydligen hade varit barn som hade haft kräksjukan men inte varit hemma i 48 h. De hade de fått veta i efterhand. Och jag blir så fruktsnavärt arg när jag får höra sådant. 
Hur fruktansvärt ego kan vissa folk vara? Hur kan man vara så satans snål att inte stanna hemma dessa 48 h för att smittorisken ska vara över och inte andra ska bli smittade?? Grrrr.....

Nåja, det är bara mysigt att ha barnen hemma även om loppan kommit in i en satans trotsperiod. 
Hade det  inte varit så att de på 4 års testet kollade hörseln så hade jag trott att hon börjat höra dåligt. Men nej, hon bara skiter i vad man säger till henne och kör sitt egna race, Jag är så rosenrasande emellanåt och det hjälper ju inte i dessa lägen heller. Men den där bägaren rinner över rätt ofta den sista tiden.
Alltså.... Suck, Jag hoppas jag inte var lika jävlig som barn.
Men allvar. Hon kan hela alfabetet som rinnande vatten, hon har tom börjat läsa vissa enklare ord samt stava, hon kan räkna och addera och hon är förbannat smart. Men en sådan enkel grej som att klä på sig overallen, ta på sig/ta av sig pyjamasen, äta upp sin mat eller att städa upp efter sig.. det verkar vara för enkla saker för denna lilla tjejen.

Bah vad jag behöver ett jobb så jag kan "vila" upp mig ;) Måtte denna 4 års trots snart ebba ut, för annars kommer jag inte ha några hår kvar på huvudet snart.

Och påtal om hår... Dessa tabletter... jag kliar sönder skallen snart. Jag är så öm i hårbotten och det kliar hela tiden. Hemska hårsäcksinflammationer! Kan ni inte bara ge er!!! 
Jag hoppas jag snart kan bryta dessa tabletter i och med att som det ser ut nu blir det op först i sept. Jag vägrar gå på detta rävgift hela sommaren. Jag gör det bara inte.
Fick ett brev från kärlmottagningen på SUS idag där de skiver att de försöker verkligen hitta tid för op innan sommaren, men det ser mörkt ut. Men om jag nu får jobbet så kan det kvitta. Då kommer jag inte gå med på op nu utan då får det vara till sept. Det är ju inget livshotande så jag hoppas handen inte blir värre under dessa månader. Men tydligen så är jag ett priofall då det handlar om både vener och artärer. Men dessa narkostider är bara torsdagar, och det är svårt att finna en lucka.

Annars rullar väl livet på här hemma. Darling sliter på dagarna sen sliter på kvällarna. Snart är hela golvet upprivet där uppe och ett nytt bjälklag är satt. Bara utrymmet över vårt sovrum/barnens rum kvar. Så det rullar på. Nu kan man anar hur stort det blir där uppe och naturligtvis blir det mindre än jag hade föreställt mig, men det kan kvitta. Det kommer oavsett bli mycket mer yta än vi har. Och gudarna ska veta att jag längtar så tills väggar och golv är satta så man kan börja måla, tänka inredning mm. Och mitt STORA köksbord!!! Längtar massor!!!

Oh just det!
Loppan håller på att REDAN tappa tänder! Hon ska ju vara så fruktansvärt tidig!! Ena tanden är nästan helt av men vi får inte lov att dra av den för henne. Den hänger bara i typ nån slamsa, så det är verkligen bara en tidsfråga tills hon börjar ha gluggar. Den andra tanden sidan om börjar bli lös med. 
Och lilla Livan.,,, Duktiga lilla tös. Pratar gör hon inte än. Eller jo hon pratar massor, men ja you get the picture. Men hon har börjat mer och mer att gå på pottan! Hon tar själv av sig byxor och blöja och sätter sig på pottan. Hon har både kissat och bajsat. Och hon är överlycklig när hon gjört det. Söte unge! Vem vet, hon är inte snabbare än loppan på att prata, hon fick inte tänder före heller och hon ammade längst. Men hon kanske blir blöjfri först? Spännande =)