Blev uppringd från jobb igår för att diskutera semester. Ja ni läser rätt. Semester.
Jag har en hel del timmar sparade sen förra året. 1 januari fick jag ytterligare nya 7 v vilket resulterar i att jag har 430 h att plocka ut detta året. Som om det inte är nog har jag ytterligare 48 h resekomp som måste plockas ut i år sedan brinner de inne. Tydligen är jag värst av alla på jobb gällande flest semestertimmar som måste förbrukas i år!! (Kul att vara bäst/värst någon gång 🤣)
Om jag plockar ut allt detta behöver jag inte gå till jobb detta året. Men detta finns inte som ett alternativ. För mig alltså. Hade jag inte redan varit sjukskriven så länge som jag har hade det varit en annan 5a, men nu är det inte så.
Så då kommer vi till den stora frågan när ska man lägga semester? Jag får bara spara ett visst antal timmar till nästa år så en hel del måste brännas i år. Jag kan inte plocka ut det i pengar. Jag kan lägga in om jul och nyår, men alla som plockar ut föräldraledigt går före så det är en minimal chans att jag kommer få ledigt då. I år kan man inte heller åka någonstans även om jag är sugen, men vill inte riskera att dra hem något eller få något på tex kanarieholmarna. Hade velat åka och hälsa på i London, men vågar inte med tanke på hur det ökar där. Hade så gärna velat åka till Thailand vart jag faktiskt inte är rädd för att vi hade blivit smittade, men vågar inte sätta oss på ett plan i så många timmar. Så, i år åker vi ingenstans. När ska man då ta semester? Och vad skulle jag göra hemma på den semestern?
Jag trodde aldrig att jag skulle sitta med ett sådant lyxproblem någonsin i mitt liv!
Jag hade kunnat plocka ut när de har sitt höstlov, men då kommer loppan protestera för de hittar alltid på en massa kul på loven på fritids och jag vet hur besviken hon är var gg när hon inte får vara där då.
Jag vill inte plocka ut semester och sitta själv hemma, jag är riktigt trött på det och saknar rutiner så jag får saker gjorda. Så när ska jag plocka ut semester? Eller min resekomp?
Oktober jobbar jag 50 %, sedan är det nov och dec kvar bara. Och det är nu det slog mig, VART TOG DETTA ÅRET VÄGEN??? Herregud, det är bara 3 mån kvar!!!!
Jag fick nästan lite panik när jag inser hur lite tid det är kvar av året.... Jag måste gå och röja lite... och fundera när 17 jag ska planera semester av de 2 mån jag kommer ha kvar att lägga 430 + 48 h på..... 🤣
Kommer sluta med att jag lägger in allt till min pension som man tydligen har som ett alternativ att kunna göra. Jösses.....
Jag börjar få tillbaka lite av kontrollen över mig själv. Skönt att vara tillbaka på jobb igen.
Haft samtal med min mentor som öste superlativ över mig. Så kul och stärkande att få höra de orden jag fått höra.
Jag gör ett bra arbete och jag ska fortsätta med det. Jag tror på mig själv och känner mig stark i min yrkesroll. Arbetar numera även som barnombud och fler uppdrag är på ingång. Glädjer mig så över detta förtroende.
I tisdags förra vecka skrev jag även på papperna för en tillsvidareanställning vilket är en enorm trygghet. Är glad över att de vill satsa på mig. Att de tror på mig.
För att fira så köpte jag lite kläder till mig själv samt fixa till håret. Och wow. Vilket lyft. Att få känna mig så fin har jag inte gjort på läääääääänge. Ja faktiskt inte sen början av 2013.
Lång tid. Lång tid av försummelse av mig själv. Men jag börjar ta tag i detta. Ta tag i mig själv och försöker återskapa en kvinna, inte bara en mamma.
Jag har lyssnat mycket på musik de senare dagarna. Musik som gör mig glad. Musik som fyller upp mig. Musik är bra medicin för själen. Älskar det. Varför har jag inte låtit musik fylla mitt liv var dag när det får mig att må så mycket bättre?
Nåja, små små steg fram. Jag börjar resa mig igen även om det är lång väg kvar. Men att få gråta ut och få berätta vad jag känner, mina tankar. Det lyfte en stor sten från axlarna. Kanske är det en blandning av allt möjligt. Deppighet, en enorm fruktansvärd ensamhet, 7 års kris, livskris som ställt till det för mig.
Men det blir bättre. Det SKA bli bättre. Och jag längtar ❤
I slutet på båda graviditeterna kändes 5 v som 10 år typ, nu bara flög den tiden iväg och jag hann knappt blinka!
På dessa 5 v har Jag fått lära mig massor, både teoretiskt och praktiskt. Jag tror inte jag viktmässigt gått ner ngt, men i cm har jag blivit lite slimmad. Byxor jag inte kunnat haft på mig på länge går på mig nu och går även att knäppa. Wow! Men mycket träning är kvar att göra tills jag är tillbaka igen i sept. Vi har fått veta att detta vi haft nu är inte jobbigt mot vad som kommer. Vill dock inte hålla med om att det inte var jobbigt. Sista passet var det 60 armhävningar, 150 situps, 150 squats och 90 burpies som gällde. Jag var död, inte halvdöd, efter det passet.
Imorgon är jag tillbaka på jobb igen en snabb sväng för att fixa några frågor som ska mailas in och på måndag kör jag skarpt igen. I 8 v. Sen väntar 9 v ledighet! Woop Woop!
Jag har så mycket jag skulle behöva skriva ner för att inte glömma, men jösses vad jag är kass på att ta mig tid till detta...
2018...
Ja vilket år det blev!
Livan slutade med blöja och har haft 2 olyckor på natten sen dess. Så stolt över henne.
Hennes tal utvecklas hela tiden även om hon är långt ifrån många andra i hennes ålder. Men alla utvecklas vi olika. Vår lilla koalabjörn! Hon är så sjukt envis att man ibland kokar av ilska, men det räcker man tittar på busfröt så smälter man direkt. Det är svårt att vara arg på henne. Vilket resulterar i att hon slipper undan väldigt lätt.
Hon charmar allt. I nov drog vi till Thailand. En efterlängtad resa där mamma var med oss. 2 v på Kata Beach på ett hotell jag aldrig varit med om liknande service. Managern var så brydd om oss hela tiden. Sista dagen kom hon och kramade om oss och tjejerna fick presenter.
Livan charmade in sig hos alla där. Personalen lyfte upp henne och gick iväg med henne dagligen. Hon satt i receptionen och knäppa på datorn och "svarade" i telefon. Hon satt inne på managerns kontor. Hon var i poolbaren och hjälpte till att servera drinkar/glass. Hon var i restaurangköket och fick gratis tilltugg. Hon hjälpte badhanddukspojken att plocka ut och lämna in nya handdukar. Hon charmade serveringspersonal på alla restauranger. Hon blev polare med tuktukchaffisarna och dansade disco i deras bilar och busade med dem. Hon flörta med tjejen som hyrde ut snorklar på stranden och gjorde att vi fick hyra utrustning gratis. Hon charma in sig hos fabrorn som sålde frukt utanför hotellet vilket resulterade i att han gav oss gratis frukt var kväll. Ja, hon var överallt och blev ompysslad av alla. Managern satt var morgon med dem och matade fiskarna och tom vek origami!
Ja det finns så mycket jag kan skriva om lilla Livan men då jag slarvat sen jag började jobba så är det mycket som runnit genom fingrarna på mig.
Men galen är hon och väldigt orädd av sig. Hon gör allt som loppan gör och hon vill vara med på allt. Paw patrol är storfavoriterna och hon älskar att dansa och showa.
Loppan då. Oj vart ska man börja? Hon är så sjukt smart den ungen men oj vad hon testar en var dag. Hon kan läsa när hon bara vill. Hon kan skriva många ord själv och man hör henne ofta bokstäverna för sig själv olika ord. Hon är helt inne på att lära sig klockan nu med. Det är en termin kvar på förskolan och jag tror banne mig att hon kommer kunna både klocka och läsa lättare texter/böcker när hon väl börjar där.
I Thailand började hon dyka för fullt ner på poolbotten för att plocka upp stenar. Hon flyter för fullt och kan simma om hon simmar med huvudet under ytan, gärna med cyklop. Men ska hon ha huvudet ovanför ytan går det inte lika bra.
Hon är så duktig när hon vill, tyvärr är det oftast en trotsig och skrikig donna för stunden. Hur ofta har man inte fått höra små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Och ja, ju äldre de blir desto tuffare är det. Hon är så liten men samtidigt så stor så man får var dag påminna sig själv att hon faktiskt BARA ÄR nyligen 5 år fyllda!!
När hon blir trött är hon en riktig gremlins. Men ack vad hon älskar sin syster. Det är så det gör ont i mig. Hjärtat svämmar över av kärlek.
Året bjöd på nytt jobb som jag än idag trivs på. När jag var i Thailand fick jag det glada beskedet att jag blev en av x antal tusen sökande som fick en plats på utbildningen. Så i mars startar 2 års pendlande till Malmö. Samtidigt som jag ser framemot det är det med lite skräck. Jag fick innan jag ens jobbat ett halvår lönehöjning, vilket jag upptäckte 2 månader efter jag fått den! Och det var ingen dålig höjning. Jag är så glad och tacksam. Så förtvivlad jag varit många gg över att jag varit på en massa intervjuer som inte lett till något. Och här står jag nu, om ca ett halv år kommer jag bli fast anställd om jag kommer göra bra ifrån mig på utbildningen. Och detta ger mig alltså ett jobb där jag har 7 v semester vart år!!! Och med många nya Goa vänner jag fått! Jag behöver verkligen detta. Älskar att få in dessa positiva Goa människor i mitt liv!!
Sen har jag då följetången: handen. I 1 år har jag nu ätit cellgifter. De sista 3 månaderna på en högra dos och anser de i mars att det inte ger dem ett nöjt resultat så kommer dosen ökas ännu mer... Jag har redan sviter som kass blodcirkulation i både händer och fötter genom detta. Med en högre dos kommer jag troligen tappa hår. Något jag absolut inte vill vara med om.
2 operationer är genomgångna och i slutet på januari får jag veta om det blir en tredje.
Men året har faktiskt gett mig 3 sövningar under narkos! Början på året stukade jag foten så rejält att de trodde att leden gått av. Tack och lov var den inte det. Men ack med akutenbesök jag hade januari/februari!!! Är nu inne på frikort nr 2 både inom sjukvården och mediciner!! Herregud vad tacksam jag är över att bo i Sverige, för mina mediciner hade jag inte haft råd att lösa ut utan skattefinansieringen jag fått ta del av.
Sen huset då. Drömmen och förhoppningen var att vi skulle ha det klart till denna julen. Men nej, vi står stilla sen somras typ. Värmen gjorde att det knappt gick att bara där uppe för att göra något alls. Nästa jul SKA det vara klart om jag så ska ta lån för att hyra in snickare!!
Och jag hoppas på ett växthus då med 😉
I december var det även 2 år sen Laszlo gick bort. 2 år sen... Så smärtsamt det fortfarande är! Saknar han än och dagligen blir jag påmind om honom genom diverse saker.
Sen kom det en massa bebisar bland vännerna vilket gör att jag är bebissugen igen. Dessa små knyten ❤
Min styvmamma blev även klar med sina behandlingar och än är hon frisk från den jävla cancern. Jag hoppas att det förblir så! ❤
Ja 2018 började inte på bästa vis men avslutas desto starkare.
Nytt jobb, nya vänner, bättre ekonomi, handen påväg åt rätt håll. Bara ett frieri som saknas vilket jag hoppades skulle ske. Men ett frieri dök upp hos vännen min istället ❤ nu hoppas jag på att få bli tärna som är en av mina drömmar. Jag vill planera världens bästa möhippa!
Mycket kul väntar runt hörnet och jag välkomnar det nya året med öppna armar!
Tack alla för året 2018! Jag hoppas att det blir mer umgänge under detta året och massor med Goa skratt, middagar, festligheter och roliga spelkvällar. Ja jag hoppas det blir utomlands i år igen. För nu har jag ju fått en egen dykbuddy 😍
Mycket har hänt och jag har massor att skriva om. Men den nya medicinen gör mig rätt trött på kvällarna och orken finns sällan.
Idag har varit en rätt påfrestande dag. Och jag har för första gg blivit hotad på jobb. Så nu har jag fått testa på detta med!
Det lugnet jag höll trodde jag aldrig att jag skulle lyckas hålla i en sådan situation. Och detta stärker mitt självförtroende inför kommande grundutbildning som jag blivit antagen till! Jag kommer nog alltid få en högre puls när sådant sker men jag kände mig otroligt säker på mig själv idag. Och det krypet som hotade mig, jag kan inget annat än tycka synd om hen. Att man inte fått bättre uppfostran eller överhuvudtaget att man inte har en bättre syn på medmänniskor. Och i vissa fall kan man verkligen inte lära en gammal hund sitta och detta ett sådant fall.
Snart dags igen. En månad har gått förbannat fort! Hade många planer på vad jag skulle göra under denna tid. Känns som att inget är gjort. Men på tisdag är det dags. Samtidigt som jag ser framemot det så är jag inte sugen på att behöva ställa kl 05.30 😂
Denna vecka börjar folket få veta om de fått förlängt på jobb. Hoppas min sjukskrivning inte ställt till det för mig så att positivt besked väntar mig när jag kommer tillbaka!
Loppan har kommit in i en 5.0 trots. Pjuh. Igår knäckte hon mig till tårar. Om bara dessa underbara saker hade kunnat förstå hur ledsna de kan göra sina föräldrar. Men det är en fas. Bara att bita ihop. Det blir bättre! Och det är inte lätt när man ärvt våra gener heller. Underbara unge. Hade jag inte älskat dig så mycket som jag gör hade du inte sårat mig så mycket som du omedvetet gör.
Och så stor hon samtidigt blivit! Jösses, vi har haft kompisar hem från skolan ett par gg och det lär ju bli fler. Vad hände kan man undra. När hann de bli så stora? Och lilla Livan hänger glatt på. Som om hon vore lika stor som de andra ❤
Jag jobbar för fullt och har den senaste tiden varit på det lilla huset "sidan om" det stora med plats för 44 st istället för 120. Oh my God vilken skillnad både på arbetssätt och klienter och ja även arbetskamrater.
Så mkt chill och bokstavligen maniana mot det stora. Och jag fick schema dit helt rätt tajmat. Dagen innan jag skulle dit (fredagen den 31/8 för att vara exakt) var långt ifrån en rolig dag. Jag bokstavligen grät mig genom dagen.
Jag har arbetat på olika platser med olika folk och ja jag har stött på mindre roliga typer men jag har aldrig känt mig så värdelös och oduglig som jag gjorde den dagen. Det var så mycket påhopp jag fick från en och samma person att jag inte ens minns alla. Jag kände mig verkligen liten. Jag hade kunnat säga ifrån, ni vet hur stor i käften jag kan bli, men jag valde att låta bli. Och det ledde till total nedbrytning på mitt psyke den dagen.
Om 2 v ska jag prata med chefen och berätta det jag minns, dvs det grövsta. För INGEN förtjänar att bli så illa behandlad av en arbetskollega som jag blev den dagen.
Jag trodde ett tag att jag inbillade mig, men när ordinarie personal kom och klappade mig på axeln och sa att jag inte skulle ta åt mig, ja då insåg jag att det var ingen inbillning.
De sista dagarna har jag jobbat en hel del övertid. Glädjer mig att de frågar mig om jag vill. Det betyder ju bara att de är nöjda med mig och att de litar på mig. Annars finns där rätt många andra de kan fråga. Men det är gött. Jag samlar goda pengar på öt och kval och en del komptid som kommer komma till nytta när bla lucia knackar på dörren.
Jag trivs fortfarande. Och jag har lärt mig att inte tycka det är fullt lika jobbigt att börja kl 7. Men vi är långt ifrån den dagen jag kommer börja studsa upp ur sängen kl 5.30 😂
Snart släpps ansökningen för utbildningen som de sagt till mig att söka, och som det ser ut idag så kommer en ansökan skickas.
Halva jag om inte 3/4, skriker efter saknaden av min mammalediga tid. Synnerhet med en rekordvarm sommar som denna.
Samtidigt som den andra delen av mig njuter för fulla muggar av att ha ett jobb att gå till.
Ett arbete som jag faktiskt trivs fruktansvärt bra med. Än efter dessa veckor så känns det inte som ett jobb mer än när jag får tvinga upp mig före kl 6 och när jag är hemma som tidigast kl 17.45.
Jag var med handen på hjärtat lite osäker innan jag började om detta verkligen var rätt yrke för mig, men jo. Idag kan jag säga att det är det. Jag har trots omständigheterna kul på jobb. Vissa arbetskamrater är bättre andra sämre, men så är det överallt. Vissa av "klienterna" är sämre vissa bättre och vissa riktigt riktigt bra.
Jag har kul på jobb helt enkelt och jag har fått mycket beröm av både chefer i lägre rang samt ordinarie personal. Och snart är de högre cheferna på plats så jag kan få samtal om jag får förlängt eller inte. Jag hoppas på det första. Och jag hoppas att jag även får en plats på utbildningen som drar igång i januari. Oj vad jag hoppas.
Men dagar som idag, en ledig dag i veckan, saknar jag min lediga tid så sjukt mycket. Synnerhet nu när Olof börjat sin semester.
Men jag klagar inte. Det var en sjukt skön lättnad när lönen damp ner på mitt konto den 25. Prisa gudarna bokstavligen. Jag hatar att vara fattig så det var mer än välkommet att få lön. Och ännu mer när jobbet jag har inte känns som ett jobb utan ett roligt inslag i vardagen.
Jag skulle ha uppdaterat för lääänge sen. Men dagarna bokstavligen försvinner sen vintern släppte och sommaren svepte in.
Det är plantor som ska skolas om.
Krukor som ska vattnas.
Jordgubbar som behöver ses efter.
Träd som ska sättas.
Rabatter som grävs.
En stenmur som jag försöker få fram.
Odlingar som vill ha näring och vätska.
Sen allt som har med barnen att göra.
Och jag har denna vecka även börjat jobba.
Det skär i hela kroppen på mig när kl ringer på morgonen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Och värre är det att jag måste gå upp före kl 6 för att hinna med allt. Barnen ska lämnas kl 7 och jag ska infinnas på plats innan kl 8.
Ja denna vecka.
Från och med nästa är det vissa dagar som börjar ännu tidigare.
Och det gör ont att behövas släpa upp barnen så tidigt och att de ska behöva sitta på förskolan så länge. Men som jag fått slängt i huvudet många gg, varför ska mina barn få ha det bättre än andra?
(Ja för att jag vill Det? 😂😉)
I varje fall.
Jobb.
Denna vecka har det pumpats in information i huvudet på mig. Nästa vecka går jag bredvid innan det blir skarpt läge om 2 v.
Men jösses vad jag redan trivs!!!!
Kommer det fortsätta så här så säger jag snälla ge mig en fast tjänst!
Fick idag nytt samtal där jag blev erbjuden en tjänst jag sökt.
Jag känner att jag har flyt nu 🖒
De två som vill ha mig är de två jag helst vill ha av de jag varit på intervju för. Så jag är så glad.
Blev genast ett svårt val vilken tjänst jag ska tacka ja till. En lång lista med för och nackdelar. Tills jag fick veta lönerna.
Och jag ville nästan gråta då. Den jag nog helst vill ha har mer än 4000 lägre i lön. Och det utan ngn ob.
Så genast blev valet lättare även om jag eg vill nog hellre ha den med lägre lön. Men tyvärr får nog pengarna styra i denna fas. Jag går oavsett ner 7000 mot min lön jag hade innan. Och det är stor lönedumpning.
Det glädjande är att när de hörde att någon annan var intresserad av mig så höjde de lönen med 2000 utan att jag sagt något gällande lönen. Det bevisar att de vill ha mig.
Så imorgon får jag ringa och tacka ja till den ena tjänsten och nej till den andra.
Sen måste jag få tag i läkarna i Malmö och säga att de behöver inte leta efter en optid till mig i maj utan vi kör på sept. Så får jag hoppas att jag kan bryta medicineringen i rappet.
Bara trisslotten med vinst som saknas. Ja en högre vinstsumma än de 30 kr jag vann på en gratis lott idag.
Snart blir det ordning i ekonomin får jag hoppas. Och samtidigt som det smärtar att behöva lämna töserna längre än 15 h så längtar jag till att få jobba. Får se hur jag känner när jag väl börjat 😂
Jag har fortfarande ont i foten... Kasst. Att det ska ta så lång tid att läka en fot! Det är verkligen inte lätt när man har små barn och ibland behöver springa efter dem. Det blir inte mycket till att springa om jag säger som så. Och de få stegen man lyckas likna med någon form av löpning är jag livrädd för att jag ska stupa med näsan först ner i backen.
Jag fortsätter att söka jobb, men just nu den senaste veckan känns det som att jag går på sparlåga. Jag har verkligen ingen motivation. Sen kan det vara så att jag bara slappar för att jag varit på 3 intervjuer och inväntar svar från dem alla. Mycket dumt. Man ska ju hålla bollen i rullning hela tiden. Igår började det lossna lite och jag blev kallad på intervju nr 2 för ett av företagen. Och idag har jag fått veta att de har börjat ringa runt mina referenser. Jag vet inte varför, men min magkänsla säger mig att jag kommer bli erbjuden denna tjänst som är eg 2 tjänster i en. Något som triggar mig extra mycket då jag ÄLSKAR att verkligen ha fullt upp att göra på jobb OCH det kommer verkligen ge mig möjligheter att visa vem jag är och att jag är en keeper. Men för att backa lite så måste jag bara berätta just om min ena referens. Fick mail av min fd chef att hon hade blivit uppringd idag och hade bara gott att säga om mig. Och som hon skrev "jag sa även att när jag byggt ut och byggt klart min verksamhet så kommer jag att erbjuda Daria jobb" Dessa ord fick mig bokstavligen att gråta. Så fina ord och så bra betyg! Det betyder verkligen att jag KAN. Och alla de som tackat nej till mig har gått miste om något bra. Ja de har säkert anställt ngt som är bra med, men alla de som inte ens tagit in mig på intervju... de skulle bara hört dessa ord.
Annars går det kräksjuka på förskolan nu så barnen hålls hemma i och med att jag har lågt med vita blodkroppar och jag tänker då INTE utsätta mig för att åka på skiten. Blir lite arg då pedagogen berättade att det tydligen hade varit barn som hade haft kräksjukan men inte varit hemma i 48 h. De hade de fått veta i efterhand. Och jag blir så fruktsnavärt arg när jag får höra sådant. Hur fruktansvärt ego kan vissa folk vara? Hur kan man vara så satans snål att inte stanna hemma dessa 48 h för att smittorisken ska vara över och inte andra ska bli smittade?? Grrrr.....
Nåja, det är bara mysigt att ha barnen hemma även om loppan kommit in i en satans trotsperiod. Hade det inte varit så att de på 4 års testet kollade hörseln så hade jag trott att hon börjat höra dåligt. Men nej, hon bara skiter i vad man säger till henne och kör sitt egna race, Jag är så rosenrasande emellanåt och det hjälper ju inte i dessa lägen heller. Men den där bägaren rinner över rätt ofta den sista tiden. Alltså.... Suck, Jag hoppas jag inte var lika jävlig som barn. Men allvar. Hon kan hela alfabetet som rinnande vatten, hon har tom börjat läsa vissa enklare ord samt stava, hon kan räkna och addera och hon är förbannat smart. Men en sådan enkel grej som att klä på sig overallen, ta på sig/ta av sig pyjamasen, äta upp sin mat eller att städa upp efter sig.. det verkar vara för enkla saker för denna lilla tjejen.
Bah vad jag behöver ett jobb så jag kan "vila" upp mig ;) Måtte denna 4 års trots snart ebba ut, för annars kommer jag inte ha några hår kvar på huvudet snart.
Och påtal om hår... Dessa tabletter... jag kliar sönder skallen snart. Jag är så öm i hårbotten och det kliar hela tiden. Hemska hårsäcksinflammationer! Kan ni inte bara ge er!!! Jag hoppas jag snart kan bryta dessa tabletter i och med att som det ser ut nu blir det op först i sept. Jag vägrar gå på detta rävgift hela sommaren. Jag gör det bara inte. Fick ett brev från kärlmottagningen på SUS idag där de skiver att de försöker verkligen hitta tid för op innan sommaren, men det ser mörkt ut. Men om jag nu får jobbet så kan det kvitta. Då kommer jag inte gå med på op nu utan då får det vara till sept. Det är ju inget livshotande så jag hoppas handen inte blir värre under dessa månader. Men tydligen så är jag ett priofall då det handlar om både vener och artärer. Men dessa narkostider är bara torsdagar, och det är svårt att finna en lucka.
Annars rullar väl livet på här hemma. Darling sliter på dagarna sen sliter på kvällarna. Snart är hela golvet upprivet där uppe och ett nytt bjälklag är satt. Bara utrymmet över vårt sovrum/barnens rum kvar. Så det rullar på. Nu kan man anar hur stort det blir där uppe och naturligtvis blir det mindre än jag hade föreställt mig, men det kan kvitta. Det kommer oavsett bli mycket mer yta än vi har. Och gudarna ska veta att jag längtar så tills väggar och golv är satta så man kan börja måla, tänka inredning mm. Och mitt STORA köksbord!!! Längtar massor!!!
Oh just det! Loppan håller på att REDAN tappa tänder! Hon ska ju vara så fruktansvärt tidig!! Ena tanden är nästan helt av men vi får inte lov att dra av den för henne. Den hänger bara i typ nån slamsa, så det är verkligen bara en tidsfråga tills hon börjar ha gluggar. Den andra tanden sidan om börjar bli lös med. Och lilla Livan.,,, Duktiga lilla tös. Pratar gör hon inte än. Eller jo hon pratar massor, men ja you get the picture. Men hon har börjat mer och mer att gå på pottan! Hon tar själv av sig byxor och blöja och sätter sig på pottan. Hon har både kissat och bajsat. Och hon är överlycklig när hon gjört det. Söte unge! Vem vet, hon är inte snabbare än loppan på att prata, hon fick inte tänder före heller och hon ammade längst. Men hon kanske blir blöjfri först? Spännande =)
Idag slog mig en tanke.... Var gg jag har fått tid för intervju, har jag alltid fått min mens samtidigt. Det har alltid varit en torsdag. Det har alltid varit kl 13,30 Sammanträffande?
Jag var på jobbmässa igår. Den första riktigt vettiga aktivitet via arbetsmarknadsprogrammet jag går. JOBBMÄSSA liksom! Med 60 olika utställare där det var en bra blandad kompott gällande yrken.
Jag var flitig. Jag var flitig så in i gudarna. Började värma upp genom att prata med de jag inte var intresserad direkt av. För att värma upp mig, mjuka upp mig och stärka mig. Sedan gick jag ut som en hungrig varg på jakt. Jag körde all in vilket resulterade i att alla ställen jag pratade med frågade mig om mitt CV. Ja jag frågade inte om jag kunde ge dem mitt CV utan DE frågade mig om jag hade mitt CV med mig. Alla gjorde anteckningar på mitt CV och jag såg att vissa tom skrev stjärna på mitt CV.
På vissa ställen så hörde jag dem tom säga till folket före mig att de tog inte emot CV på mässan, mig frågade de om jag kunde ge dem CV på plats. Om det var bra, det vet jag inte, men jag vill tro att det är bra.
Redan idag har mässan igår gett resutat. Strax efter kl 18 idag ringde det och de ville träffa mig imorgon för en intervju. Som hon sa, det var mååånga CVn de fick, men de vill mer än gärna träffa mig. Känner mig förbannat nöjd om jag får lov att uttrycka mig så! Sen att det var kanske inte en av de platserna jag önskade mest. MEN jag är ju inte tvungen att säga ja imorgon heller ;)
Var idag på intervju med. Manpower ringde mig och ville jag skulle komma in så de fick träffa mig, de tyckte mitt CV så jättebra ut och ville få en bild i verkliga livet av mig med. Sagt och gjort. Jag styrde kosan dit. LÄTT att jag hade kunnat tänka mig arbeta på det kontoret... Oh la la! Utsikt över havet. Japp, lätt en arbetsplats jag hade velat ha.
Så... då inväntar jag att min mail ska gå varm och då syftar jag inte på skräpmailen. Jag önskar att min mobil ska gå varm. Jag önskar att de ska slåss om mig. Jag lnskar att int ebli erbjuden några skamlöner. Jag vill att de betalar för vad jag är värd. Och ja jag har inte rätt att vara kräsen som arbetslös, men JO det är just det jag har idag. För varför ska jag arbeta på en plats som inte är intresserad av att betala mig vad jag är värd?
Om det är lägre löner jag vill ha kan jag ta det när jag desperat söker jobb på tex Maxi. Den dagen den sorgen.
