jagochbabydino.blogg.se

Jag jobbar för fullt och har den senaste tiden varit på det lilla huset "sidan om" det stora med plats för 44 st istället för 120. Oh my God vilken skillnad både på arbetssätt och klienter och ja även arbetskamrater.

Så mkt chill och bokstavligen maniana mot det stora. Och jag fick schema dit helt rätt tajmat. Dagen innan jag skulle dit (fredagen den 31/8 för att vara exakt) var långt ifrån en rolig dag. Jag bokstavligen grät mig genom dagen. 

Jag har arbetat på olika platser med olika folk och ja jag har stött på mindre roliga typer men jag har aldrig känt mig så värdelös och oduglig som jag gjorde den dagen. Det var så mycket påhopp jag fick från en och samma person att jag inte ens minns alla. Jag kände mig verkligen liten. Jag hade kunnat säga ifrån, ni vet hur stor i käften jag kan bli, men jag valde att låta bli. Och det ledde till total nedbrytning på mitt psyke den dagen.

Om 2 v ska jag prata med chefen och berätta det jag minns, dvs det grövsta. För INGEN förtjänar att bli så illa behandlad av en arbetskollega som jag blev den dagen.

Jag trodde ett tag att jag inbillade mig, men när ordinarie personal kom och klappade mig på axeln och sa att jag inte skulle ta åt mig, ja då insåg jag att det var ingen inbillning.

De sista dagarna har jag jobbat en hel del övertid. Glädjer mig att de frågar mig om jag vill. Det betyder ju bara att de är nöjda med mig och att de litar på mig. Annars finns där rätt många andra de kan fråga. Men det är gött. Jag samlar goda pengar på öt och kval och en del komptid som kommer komma till nytta när bla lucia knackar på dörren.

Jag trivs fortfarande. Och jag har lärt mig att inte tycka det är fullt lika jobbigt att börja kl 7. Men vi är långt ifrån den dagen jag kommer börja studsa upp ur sängen kl 5.30 😂

Snart släpps ansökningen för utbildningen som de sagt till mig att söka, och som det ser ut idag så kommer en ansökan skickas.