jagochbabydino.blogg.se

Är fruktansvärt ljudkänslig för visst ljud. 

Mitt öra och mående tär på mig.

Min hand tär på mig.

Jag mår kasst.

Jag har ingen ork överhuvudtaget i kroppen.

Jag har panik för allt.

Jag känner en enorm stress som äter upp mig inombords. 

Jag orkar inte bry mig om något.

Jag behöver plugga men får inte ro i kroppen.

Jag behöver röja men orken finns inte där.

Jag behöver ta tag i träningen men motivationen är borta.

Kan man bara ta och slänga ut allt och hoppas att allt faller på plats sakta men säkert?

Kan man fly sitt egna liv ett tag för att hoppas att alla bitar faller på plats igen?

Kan man gör något överhuvudtaget?

Jag saknar mitt glada jag. Vart finns du?

Jag saknar att skratta och le med hela själen.

Jag saknar glädjen som infann sig bara jag tittade på barnen. Jag saknar positivitet i mitt liv.

Jag älskar mitt jobb men tom det har börjat kännas som en börda just nu. Det enda som är bra med att gå dit är att jag har en paus från mitt privata liv. Detta är skit. Bokstavligen skit. Jag behöver hjälp.

Denna jul går till historien som den mest känslolös glädjelösa jul för mig. Jag som älskar julen. Detta är fan inte ok. 

Känns som inget hjälper vad jag än gör. 

Jag står och stångar huvudet i en vägg utan resultat. Jag vet inte hur jag ska agera eller tänka längre. Det finns bara en stor jäkla blockad på mina axlar. Och den är tung att bära. 

Hörde någon säga att bär man på en tändsticksask länge nog blir den med tung. Och det är så sant. 

Så 2020 jag ber dig. Ge mig en nystart i livet. Hit me. Jag är redo för en nystart. För detta fungerar inte. Jag tynar sakta bort inombords.

En fjäril kom och satte sig på min hand idag när jag som mest tyckte synd om mig själv. Undrar vart den kom från och undrar vart den sen tog vägen?

Tillhör inte vanligheterna att ha en fjäril inomhus i dec eller att de sätter sig på handen på en. Men den gjorde situationen lite gladare för stunden.

I helgen hade loppan sitt 6 års kalas. Ett tag kändes det som kaos med massor med folk i huset, men efter alla syskon och föräldrar lämnat och 11 barn var kvar så är jag impad över hur bra det blev. Det enda som Visade att vi haft så många barn här var popcornsmulorna på golvet. Fantastiskt vad fint det gick. Och loppan var nöjd. Saknar den tiden när livet var så enkelt.