jagochbabydino.blogg.se

Livet om mig och min familj, graviditeter, att leva sin dröm, göra vad man tycker om och vill.

2020

Publicerad 2020-04-02 12:44:17 i Allmänt

Vi lever under år 2020 och jag som är 40 + kunde aldrig i hela mitt liv tro att man skulle få uppleva en pandemi som vi genomgår nu.

Helvetes förbannade skitvirus! 

Jag är samtidigt inte ett dugg förvånad över att viruset existerar. Nej faktiskt inte. Vad jag är förvånad över är att det har hunnit ta så många liv.

Som fd uppfödare av kaniner har jag sett hur det fungerar i kaninerna värld. Så fort stammarna blir för stora i det fria slår alltid tex pesten till. Swish och de svaga individerna försvinner, de som blir sjuka men är tillräckligt starka överlever och skapar immunitet och sen de starkaste som inte ens blir sjuka.
Stammarna är rensade, minskade och de återgår för att leva i "harmoni" i lagom stora stammar, ja ni fattar.

Efter några år när stammarna blivit förstöra igen så kommer pesten igen och swish, gör om samma sak igen.

Jag jämför detta med oss människor. Virusen vi haft har alltid startat vart där finns mest befolkning som bor tätt. Detta är naturens sätt att rensa på.

Men vad hjälper detta mig, att jag förstår och vet detta när jag är bokstavligen är jävligt rädd för detta lilla mikroskopiska skitvirus, som jag inte ens kan se med blotta ögat?

Då jag har en samhällsviktig tjänst innebär det att jag är trygg ekonomiskt, för jag måste gå till jobb, annars har jag inget jobb kvar. Olof kommer få vara hemma om de stänger ner skolan/förskolan för det räcker inte att enbart en av oss har en samhällsviktig tjänst, så vi kan lämna barnen. Men vad kommer då hända med hans företag? Vad kommer då hända med vår ekonomi?

Det positiva är att barnen inte risker att bli smittade på skolan. Men det räckte de var hemma 1,5 v pga div symptomer bla hosta. De KLÄTTRADE på väggarna! Hur mkt jag än aktiverade dem så räckte inte den stimulansen. 

Jag vill träffa mamma och pappa med familj men jag vågar inte. Alla tillhör riskgrupperna, är det inte åldern är det sjukdomar och jag vill inte ha det på mitt samvete. Men tänk om de blir smittade ändå och jag aldrig mer Får se dem. Det skriker i mig av smärta bara av denna tanken.

När vi var i Egypten så blev vi riktigt dåliga. Olof värst av oss alla och kämpade längst. Alla symptomer fanns men vi var då lyckligt ovetande om det virus. Feber, muskelvärk, huvudvärk, halsont, tappad smak och luktsinne, hosta. 75 % av hotellet blev sjuka under tiden vi var där. Och jag minns alla hostningar som ekade mellan väggarna.

Jag vill bli testad för att se om vi har antikropparna. Då vet jag om vi är immuna och träffa mina föräldrar utan problem, kunna hjälpa dem. Jag kommer känna mig lugnare av att veta att barnen, mamma, Olof och jag inte kan bli sjuka i detta. Och jag slipper bli rädd och nästan få panik över att någon på jobb får symptomer och jag ska behöva servera dem mat.

Snälla låt skiten försvinna fort.
Låt Sverige klara sig utan samma öde som Spanien, Italien mfl.
Snälla.

Jag hoppas att Tegnell vet vad han gör och han och co guidar oss i rätt riktning. Jag hoppas så. Jag hoppas att alla 08 tar sitt ansvar och stannar där de hör hemma, att folk inte är ego och tar med smittan hit. Problemet är att när folk är rädda om sitt liv så skiter de i vad andra säger. Det är rovdjuret i dem som vaknar och de tänker bara på sitt egna liv då överlevnadsinstinkten vaknar. Så jag förstår dem, men snälla. Kom inte hit....


Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela