jagochbabydino.blogg.se

Idag fick vi gjort KUB testet.

Ett test för att kolla så att allt ser bra it och att bebisen inte bär på några kromosomfel och allt sådant man helst vill slippa som förälder till ett barn....

 

Vi har fortfarande svårt för att smälta över vad vi såg idag.

Där låg jag på britsen i ett lite halvmörkt rum.

Byxorna nerdragna under gumpen med en en handduk över det heliga så att den var gömd.

 

På med en kall klick gele och en stor skärm framför oss på väggen.

En koncentrerad barnmorska tittade, mätte och pratade tyst med T-rex.

 

Vad gör jag?
Kläcker ur mig kommentaren om "Shit Mysis! Kolla vilka långa ben den har!"
Detta resulterar naturligtvis i att BM bryter ihop av asgarv och säger "sssshhhh!!! Jag måste koncentrera mig!!"

 

Ja där låg jag på britsen med det fetaste leendet man kan tänka sig att ha.

Framför mig på skärmen ser jag det lilla livet som simmar 50 m ryggsim i min mage.

 

Det var en riktig bebis som fanns där på skärmen! MIN bebis. MIN! Eller ok... VÅR! 

Huvud, armar, mage, rumpa och ben.

Den bara låg där så fint och ville egentligen inte visa sig alls för oss utan ville ligga på sidan med ryggen mot oss och sova vidare.

 

BM fick kämpa en hel de för att få den att stanna kvar på rygg så hon kunde göra de olika mätningarna.

Ah... Jag kan verkligen inte smälta vad jag idag såg.

Tänk att detta lilla knyte finns i MIN mage!

 

oddsen var inte de bästa efter blodproverna. Risken fanns att det var 1:270 att det fanns div problem, men efter alla mätningar var gjorda så steg det till 1;5132.

En uuuuuuuuunderbar skillnad och vi behöver inte gå vidare för övriga tester för att se att det är friskt.

Nu behöver vi bara förlita oss på Gud att allt kommer gå rätt till och att inga missöden sker.

 

Men det viktigaste av allt:

"Han" lever! 

Jag ÄR gravid!

 

Sitthöjden var 6,5 cm så på bara 20 dagar har pyret växt med hela 4 cm.

Helt sjukt vad fort det gick då!

 

Nya datumet blev fastställt till den 7 nov. Detta innebär ATT jag kände det som de påstår att det inte går att känna. Jag kände av när jag blev gravid. Punkt slut. Nu vet vi. Det går uppenbart att känna!

 

Har redan börjat känna av fladdret i magen. Dvs när T-rex simmar sina 50 m ryggsim.

Nu längtar jag tills jag får känna av de riktiga sparkarna med.

 

Känns overkligt <3

JAG ska bli mamma!!!!

 

 

 

Tröttheten är tillbaka och det är ren fakta att jag behöver powernap på 1-2 h var dag för att orka med dagarna.

 

Byxorna knäpps numera med gummisnodd i midjan för att kunna sitta kvar över rumpan.

Börjar få brist på fantasi gällande kläder nu.

INGET passar!

Vårjackan går inte att knäppa längre heller!

 

Gillar inte att jag blivit "så stor" och mår faktiskt lite illa över detta.

Känner mig int egravid utan snarare fet.

Det värsta är att värre kommer det att bli....

 

Dock längtar jag till måndag när det är dags att få se T-rexen igen.

Hoppas det inte är en litenböna med armar som jag kommer få se denna gången haha.

O ska natirligtvis med och se det lilla livet.

 

Vad som är mest komiskt är att de som ska ha barn i typ samma veva som oss fast ca 5 v tidigare än oss ska vara på ul samma dag som vi.

O har ju inget sagt ännu till sina vänner, så det ska bli intressant att se OM vi mot förmodan har ungefär samma tid och springer på varandra där. Vad ska man då säga liksom?
Ehh.. vi vill bara stötta er på er stora dag?? 

Nja... knappast.....

 

Mitt illamående i samband med hungern har försvunnit.

Upplever mig piggare på kvällarna med och brösten är inte lika spända längre heller.
Magen är inte lika svullen på kvällarna heller längre som den brukar vara.

 

Hoppas det inte är något dåligt tecken bara.....

Annars är det skönt att slippa "besvären".

 

Har fått kallelsen till ul nu för KUB testet så just nu längtar jag till den 29 april.

 

Måtte allt vara som det ska <3

Jaha tydligen så drabbas maninte bara av trötthet, fettma och andra trevliga saker när man är gravid....

Man drabbas av en massa otrevliga saker med.

Som typ svamp.

Suck...

 

Ja det är inget fräsht ämne, men detta är tydligen vardag har jag fått höra från mina kompisar som är mammor.

Fick en tid bokad hos en läkare på kvinnokliniken i Ängelholm och fick vackert bege mig ut dit för samtal och undersökning. Vad jag då minst kunde ana när jag kom dit var att jag skulle få se T-rex för första gången i mitt liv.

Var ju inte direkt beredd på detta och O var ju inte heller med mig....

 

Men men... Där låg jag på britsen och på skärmen såg jag.... En degklump!

En degklump med ngt som fladdrade i mitten av degklumoen typ. Hjärtat.

Den lever!

 

Tydligen viftade "han" glatt på armarna och var mycket mycket levande. Synd bara att det jag trodde var huvud var baken haha. Jah är mycket imponerad över vilka tränade ögon barnmorskorna har när de kan se skillnaden på vad som är fram och bak i det stadiet. För det var verkligen en..... degklump eller en liten böna med en arm som jag såg....

 

Den lilla T-rexen är 26,4 mm lång.Tänk att något sånt litet kan göra så stor påverkan på ens kropp!
Det är ju helt fantastiskt....!!!!!

 

Är nu i v 9+5  och dagsvikten har stigit till 82 kg. Dvs +5 kg är jag nu... 
Jag vill inte ha fler kilo på min kropp!!!!

 

Ska om någon dag till BM (barnmorskan) för att ta blodprov bla till mitt KUB test.

Sen ska jag bara invänta remiss till det första ul (ultraljud)...

Vad jag längtar!!!