I natt kl 02,24 är det 1 v sen lilla myran blev född.
1 vecka.... Jag undrar vart denna veckan försvann?
Jag kan inte fatta att det redan gått en vecka, samtidigt som det är skrämmande att hon redan hunnit bli en vecka.
HJÄLP!
Ska tiden gå så här fort så kommer hon ju bli gammal innan jag hunnit med något. SÅ känns det.
Konstigt....
Mina gråtattacker har stabiliserats.
Jag älskar henne mer och mer för var minut som går, för var titt jag gör, för vart leende jag får, för all tid jag får.
Men gråten har lagt sig och den är inte lika påtaglig längre som den var innan.
Jag njuter av var stund med henne.
Jag är så lyckligt lottad som fått en sådan fin liten tös som lilla myran!
Tack gode Gud och alla andra som är inblandade i detta underverk.
Jag har fortfarande inte hunnit i kapp med min sömnbrist som startade för mig för en vecka sen, närmare bestämt kl 01,00 natten mellan lör och sön drog sömnbristen igång för mig.
Jag är fortfarande måååånga timmar back och undrar när jag kommer hinna kapp någorlunda.
För detta med att vila medans ens barn sover.
Ja det vore toppen om man hade kunnat göra det, men det är inte alltid att man är så synkad att när hon sover så är jag trött....
Jag är dock evigt tacksam och peppar peppar ta i trä, jag hoppas att det fortsätter i samma anda om inte blir ännu bättre, men nätterna är faktiskt helt ok med henne SEN vi fick komma hem och jag har fått göra som JAG vill.
Bara i natt som ex.
Hon vaknade till vid 01,00 tog upp henne för amning och naturligtvis så somnade både jag och hon ;)
Nästa runda vaknade hon vid 06,00 - 06,30 för att bli ammad.
Jag har alltså inte ens behövt gå upp för att ge henne någon ersättning för att toppa upp matbegäret i natt.
Och det känns helt fantastiskt underbart!
Hon vaknade sen igen vid 09,00 - 09,30 och vi hade världens mysigaste morgonmys hela familjen idag.
Tom hunden hade hoppat upp i sängen och låg på mina ben... Suck...
Sen gällande amning....
För er som tänker skaffa barn eller väntar ert första barn.
Ni kommer få en chock när ni ammar för första gången.
Haha
Japp, man tror ju inte att det känns så som det känns. Och ja de första gångerna så gör det faktiskt lite ont precis i början när de läggs till vid bröstet. Sen släpper det, och idag, en vecka senare, så är det inte alls samma känsla som det var de första gångerna. Det gör inte alls ont längre.
Men en tanke som snurrar i mitt huvud hela tiden är; har jag tillräckligt med mjölk i kannorna?
Hur mycket mjölk får hon i sig under en dag bara via amningen?
Och jag gissar att detta är något ALLA mammor funderar på.
Jag vet att hon får i sig tillräckligt, om man kollar hennes vikt.
Hon föddes på 2980 g, 2 dagar senare hade hon tappat till 2720 g. När BVC var här på hembesök i fredags, på hennes 4:de dag vägde hon 2920 g. Så det går åt rätt håll och mjölk får hon uppenbart i sig. Och det lilla hon får i ersättning, det gjorde knappast hennes snabba viktuppgång.
Sen har vi då något som alla verkar glömma prata om.
Detta trevliga fenomen som kallas för avslag.
Fy fan.
Ursäkta mitt ordval! Men det är allt annat än nice.
Det är så onice, att jag funderar på att ringa min BM som jag eg inte vill ha något med att göra.
Jag vet inte om det ska vara så här, precis som man inte visste vilka värkar man ska gå efter för att få åka in, men detta är mindre trevligt och kul.
Jag tycker det stinker om mig hela tiden.
Och i morse nästan en hel vecka sen förlossningen, kom det ut en stor bit av fosterhinna ur mig.
Jag vet, ni får ursäkta detaljerna, men det var riktigt äckligt!
Nu vaknade myran....
Dags att dra ;)
