Sakta men säkert bockar jag av saker som Ska göras. Fick idag kontaktat barnsjukhuset gällande loppan och hennes andedräkt/snarkningar.
Magmedicinen har gjort under. Man skyr inte henne längre när hon kommer och andas i ansiktet på oss, men är fortfarande inte bra helt. 2 v till ska hon gå på denna medicin så får vi se resultatet därefter.
Om 3 mån har vi telefontid på vuxen öron-näsa-hals gällande snarkningar och andningsuppehåll när hon sover. Jag tycker mest att det besöket var ett skämt. En läkare som avbröt mig hela tiden när jag svarade på hans frågor och som gav mig svaret att vissa barn föds med snarkningar.
Loppan som sitt första år sov så tyst att vi var tvungna att lägga handen på magen för att försäkra oss om att hon andades, till att idag snarka så att vi kan vakna rummet intill på nätterna.
Men det är oväsentligt och ointressant.
Och ALLA har andedräkt.
Precis sånt man vill höra som förälder när jag i 2 års tid tjatat gällande hennes bla andedräkt.
Vi springer inte till läkaren för skitsaker. Jag följer mycket sunt förnuft och magkänsla, så de gg jag varit hos läkaren med henne har varit befogat.
1. Hennes brännskada på handen
2. Kollat öronen då hon klagade på att hon hade ont i x antal dagar. Och det var egentligen halsen hon klagade över
3. Kolla så inte läppen behövde sys och att tänderna inte tagit skada efter ett illa fall på förskolan
4. Återkontroll på öronen innan flyget i december
Vill inte påstå att vi varit hos läkaren i tid och otid. Detta är på 3 års tid....
Men, vissa borde granska sig själva gällande yrkesval.
jag är inte den som kommenterar och bryr mig om hur folk är i hullet, men kan tycka att en läkare borde veta bättre än att vara så stora att de knappt orkar lyfta rumpan från stolen.... och till det då avbryta och vara arrogant. Ingen bra kombo i mitt synsätt.
I vilket fall som så när jag ändå skickade mail till barnläkaren (som inte tyckte att loppan var deras avdelning..... suck) gällande Magmedicinen som han skrev ut, så kom jag att tänka på mig själv.
Jag skulle ju magnetröntga min hand men kunde inte när jag var höggravid. Kanske dags att ta tag i detta nu...
Så på måndag får jag ta mig i kragen och boka tid så jag får min hand utredd en gång för alla. För även denna historia är en ren komedi... och den har kostat mig pengar!!!!
Så fick kyrkan sig även ett besök idag för att hämta hem Livans dopfisk och vi fick äta lite tårta. Ja Livan åt grädden och jag resten 😁
En helt vanlig söndag med andra ord.
Och jag bara undrar.... Vart tog denna vecka vägen???
