jagochbabydino.blogg.se

5.6 kg sen 1 juli är nu borta och jag är så sjukt nöjd även om det innebär att vissa veckor händer inte ett skit, medans en annan vecka är 1 kg borta. Jag stirrar mig långt ifrån blind på vågen, måttbandet är min bästa vän där jag verkligen ser skillnaden.

Bara låren har jag tappat 4 cm i omkrets på, 9 cm i midjan och detta ska fortsätta ner, framförallt midjan. Enligt det hälsosamma normen ska tydligen kvinnor inte ha mer i midjan än 88 cm för att inte ligga i riskzon för olika sjukdomar. Jag vet inte om jag kommer nå 88 cm och i skrivande stund är inte det som är målet. Jag har små delmål och det första delmålet är att komma under 100 i midjan, vilket jag nu börjar närma mig. Det var läääängesen jag låg under 100. Närmare bestämt sen början av 2013!!

Jag tränar i omgångar. Ibland flera dagar i rad eller som nu när jag inte tränat ett dugg i över 10 dagar. Men igår tog jag mig i kragen igen. Ska jag nå både min första 0 på vågen och måttbandet så får jag sätta lite fart och inte bara reglera vikten med maten. 

Så igår ställde jag mig på crosstrainern igen. Första gg sen jag drog igång träningen som jag fixade att köra på i 30 min utan att stanna till en enda gg för att dricka.

Idag.... idag bestämde jag mig för att verkligen testa på att jogga en runda. Kassa skor men jag drog ut. 1.85 km med jämt tempo fixade jag. Alltså förstå hur stort detta är för mig.

Jag sprang alltså 1.85 km utan att gå en meter av denna sträckan! Det gick allt annat än fort men det kan bokstavligen kvitta.

Så stolt jag känner mig!

Nu ska jag försöka att verkligen få in styrkeövningar, ju mer muskler desto starkare kropp och desto mer förbränning. 

Jobbyxorna börjar kännas lite lösa, så även jeansen. 2 kg till och jag har lovat mig att jag ska få köpa mig ett par nya jeans. Så nu kör jag på. Dessa jeans ska finnas i mitt hem innan oktober är slut. I december ska jag ha finaste klänningen på när jag examineras. Det ska lysa om mig då. Och till den dagen ska jag ha tappat 10 kg minst från startvikten. Jag vet att jag kan klara det. Jag har ju mindre än 5 kg kvar till ett av de stora målen. Men först de små delmålen. De är de som peppar och motiverar.

2 cm kvar och 2 kg. Nu kör jag. Jag fixar detta nu. Nu jääävlar Daria!!!

Jag. Joggade!

Jag som tillhör kategorin - ser ni mig springa så lägg benen på rygg för det är något som jagar mig.

Har i några dagar känt sug att faktiskt springa. Idag passade jag på en kort liten sträcka när barnen cyklade och Olof höll i Sam på vår lilla kvällsrunda.

Kändes i hälsenan men annars var det faktiskt helt ok! Kanske att jag införskaffar lite bättre skor och faktiskt provar på att ta mig en runda!! Ja jag vet, jag är med i chock!! 

Men det är väl sådant som kanske händer när man börjar känna sig lite lättare 😉

Jösses, det ska kännas att man lyckats tugga till sig dessa kilon. Väck ska dem! Imorgon är det dag 20 av 30 på min utmaning. Innebär att det är dags att väga och mäta mig. Är väääldigt nyfiken på dessa dagars resultat. Trosorna är inte längre ett extra hudlager i varje fall 😊🙈

Jag ska inte väga eller mäta mig förrän dag 10, 20 och 30. Men redan nu känner jag mig lite lättare även om jag är småöm och sliten. 

För att motivera mig till att ge mig på träningen idag var jag tvungen att ta foto för att se om där är någon skillnad. Nu är första fotot taget precis innan lunch och andra direkt på morgonen, vet inte om det gör någon skillnad, men jag hoppas det inte spelar någon roll. För gör det inte det så inbillar jag mig att jag redan efter 5 dagar ser resultat. Det peppar mig enormt att verkligen träna även idag och imorgon och måndag osv 😊

Så mission arbetsbyxa ger resultat. Önskar det gick lika bra med handen 🙏

Sjukskrivningen denna runda löper till sista sept och innan dess får jag förhoppningsvis veta om det blir en ny operation i närtid eller inte. Handen var bra mot vad den är idag efter senaste operationen. Jag åker in med ett problem och kommer tillbaka med ett annat. Denna gång ett handikapp.

Men... Jag har upptäckt en sak nu när jag går hemma. Min vikt har skjutit upp i höjden! Eller egentligen skiter jag i siffrorna på vågen men jag märker att kläderna sitter INTE som de ska. Provade mina arbetsbyxor, då dessa ska på 1 okt om inget annat händer. KATASTROF!! Jag kunde knappt knäppa dem. WTF liksom, när och hur hände detta? Jag tycker inte att jag trycker i mig en massa skit. Men något har jag uppenbart gjort fel.

Så nu är det mission arbetsbyxa! Jag har mindre än 30 dagar på mig att lyckas få på mig dem och knäppa knappen UTAN att de spricker, knappen flyger av och att det ser ut som jag har en badring hängdes runt linningen. 

Tror ni jag klarar det?

Jag måste. Jag skiter som sagt i vikten men måttet runt midjan måste minska. Så nu kör jag fullt ös var dag. 30 min svettning på hög nivå och ca 30 min övningar. Maten har jag börjat reglera och verkligen börjat tänka om. Det är i huvudsak mest grönsaker på tallriken och jag försöker minska ner på bröd, pasta, ris och potatis. Jag ska klara detta!

Men i all denna djungel så började jag fundera. Läste att någon bytte ut smör mot margarin för att minska på fettet. Kan någon förklara för mig varför man ska göra det? Jag liksom vägrar margarin, ska det vara fett på mackan eller i stekpannan eller i ugnen så vill jag ha naturliga produkter i form av smör eller bra olja, inte margarin.

Så om någon vänlig själ läser detta och kan svara mig varför byta smör mot margarin, snälla upplys mig.

Thank you. Thank you very much!

Jo det var stundvis jobbigt. Ja jag höll på att tappa både trosor och byxor hela passet genom. Men så skönt att få det gjort. Första passet för i år. Och fler ska det bli!

Har har belönat mig med 2 kärleksmums och det är Olofs fel 😂😘 men gott för själen (sockertarmen) är det.

Nu vet jag vart träningskläder och skor finns. Och de ska inte bli dammiga denna gång! 

Ett pass i kväll och jag trodde bokstavligen jag skulle dö så jäkla ont jag hade i skinkorna.

Nu efter lite mat, nattning, amning och en dusch.... jag vill inte resa mig från soffan alltså. Jag stannar gäääärna här i natt!

Måtte det vara bättre imorgon.

Men skönt är det samtidigt att känna att det gör någon nytta det jag gör.

Och min vikt har passerat det första delmålet och är snart ikapp delmål nr 2.

Woop Woop 😄😄😄

Jag hoppas ngt innerligt att jag i vinter kan ha mina ordinarie kläder!

Jag tycker det är tidigt att sätta ett barn på f-skola i den åldern. Men jag känner folk som gärna vill sätta dem på f-skola innan de ens fyllt 1 år. Varför kommer jag aldrig att förstå men det är verkligen ens egna val och aldrig ngt jag kommer säga till dem om. Jag har acceptans för de som inte har ngt annat val men svårt för att förstå de som har möjlighet men ändå gör det. Men men.

Igår styrde jag kosan mot Hasslöv och klev in i en linedance grupp på nybörjarnivå. Och oh my vad jag hade glömt hur kul jag tycker det är!! OCH vilket bra träningspass på 1.5 h!!!

Det var så sjukt kul att jag önskar det var dans idag igen. Det roligaste var att kursledaren kom fram till mig och sade till mig att hon tycker jag ska stanna till fortsättningsgruppen och fortsätta i den. Men nja, en kväll gjorde mig inte så bekväm att jag direkt hoppar upp ett snäpp.

Har idag när livan sovit, letat upp låtarna och dansat loss här hemma. Dvs toppbetyg på hur kul det är 😊 oh vad jag längtar till nästa gång!!!

Det har snöat! IGEN!
Och vad som är så typiskt med detta är följande:
Jag tappade min vante igår när jag var ute och gick långrunda med slammet, i mörker.

Idag skulle jag gå rundan i dagsljus och förhoppningsvis hitta min vante. Så har det snöat.

 

Jag älskar snö, det gör jag, men nu vill jag faktiskt ha vår och hoppades även på vår med tanke på hur fint väder vi haft från och till i ett par dagar. Jag har ju tom sett snödroppar!

 

Jag tränar på för fullt var dag sen i måndags när startskottet gick.

Och jag vet att man inte ska eller kan kolla resultat på bara fyra dagar, men jag har faktiskt tappat i både midjan och över röven redan. Me like! När det gått 10 dagar kör jag första pit stop och ska klottra ner både vikt och cm som försvunnit. Som jag hoppas har försvunnit! Träningsvärk har jag var dag, det kan jag lova.

 

Myran ligger här sidan om mig och skrattar för sig själv. Vet inte riktigt vem eller vad hon skrattar åt eller vem hon pratar med, hon kanske har sin egna lilla Molgan? Kanske det är Brasse som är här på besök? Hon får gärna vara öppen, det är något jag aldrig kommer stoppa.

 

I ett par dagar har hon varit lite småkinkig. Tyckt att hon varit lite febrig men tempen har inte visat ngt.

Det är kraftigt ökad produktion av saliv och massa gnag på händerna. Jag misstänker att det kliar i tänderna.

 

Hon har börjat greppa väldigt mycket i saker och en sak har jag upptäckt. Hon gillar att kolla på OS precis som sin mamma och pappa =) <3 Vem vet, det kanske är en sporttjej vi har liggandes här i soffan?