jagochbabydino.blogg.se

Fint väder. 

Sommartid.

Friska barn.

Utan min efterlängtade mens!

Det är en evighetstid man går och väntar för att få se två streck/ett plus på en sticka, men att gå och vänta på att skiten ska komma för att man vill, är nog sju resor värre.

Tack, tack för att min bön blev hörd.

Hädan efter ska vi vara mer försiktiga.

Magnetröntgen! Här kommer jag!!!!

Jag hoppar jämfota av glädje 😊😊😊

Problemet är att jag är tydligen ensam i hushållet att känna det. Och det håller på att göra mig TOKIG! 

Inte ens hunden reagerar!

Vart fan kommer stanken från?

Och så e där nått "kattafan" som börjat pussa utanför entrén. Det stinker kattpiss så fort jag öppnar dörren. Men det känner naturligtvis ingen annan heller.

Ge mig styrka!!!!

Naturligtvis åkte vi på bakslag. Jag misstänker dock att det inte handlar om själva kräksjukan utan att magen inte är van vid fast föda dessa dagar.

Det är ett helvete att få henne att vilja äta något. Ersättning sugs ner utan besvär, men hon kan ju inte leva på ersättning bara.

Men nu hoppas jag verkligen att det är över annars åker jag in med henne imorgon. Även om hon är pigg. 

Loppan äter som en häst från idag. Och det glädjer mig oerhört mycket. 

Själv har jag nog tyvärr satt mig i sitsen jag ville slippa. 4 dagar sen idag och jag vill gråta om det jag anade för 2 v sen idag visar sig vara sann. 

Jag vågar inte ens testa utan hoppas att mina aningar fortfarande är fel. Att min instinkt och magkänsla utsätter mig för ett spratt.

På tisdag har jag äntligentid för magnetröntgen och jag har väntat på detta i över 1.5 år. Jag ska göra den. Jag måste få detta med min hand avklarat och fixat nu. Och hela jag kommer åka in i röret. Även om risken för att något händer kanske är liten, tänker jag inte då behålla och sen behöva gå med en oro hela mitt resterande liv.

Sen har vi inte plats än. Så det går inte i år. 

Hatar mig själv för detta.

Ont i mig gör det. Synnerhet när man vet vad man kan få 😢😢😢

Vågar jag ropa Hej?

Jag tror att vi är färdiga med kräkningarna nu... det har gått över 36 h nu och som det ser ut är det bara lite lösa i magen kvar på livan.

Dear God. Please, please!

Loppan fick komma till skolan idag och hon nästintill hoppade av glädje på vägen dit. När jag hämtade henne hade hon inte tid att gå hem. Det bakades tårta.

Tog bara 30 min att få henne att släppa fokus på bakningen och följa med hem. 

Livan är redan "inskolad". Kommer gå lika fort som loppan sen om inget ändras. Idag ville hon upp till pedagogerna och ville inte tillbaka till mig. Älskar dig med skitunge 😂

Hon har idag börjat själv klättra upp i soffan. Och i morse klättrade hon själv ner från vår säng när jag var på toa. Jag lämnade henne sovandes för att tillägga.

Stopp, stopp!!

Snart har jag tvättat ikapp allt igen. Bara lite kvar. Och dagar som idag längtar jag efter att få plocka fram klädtorken som ska ut. Snart, snart är det dags. 

Du underbara vår!

Olof har idag återgått till jobb.

Jag är fortfarande väldigt klen och bara en promenad med hunden tar på krafterna.

Loppan har fått behålla allt sen söndags men är fortfarande liten i maten och man ser hur tunn hon blivit.

Livan kräker och är kass i magen fortfarande och även hon börjar bli en tennis 😯

Denna sjuka är något i hästväg vad den slår hårt på en.

Är kluven om loppan ska få gå till skolan imorgon eller stanna hemma i och med livan...

Hon vill dit och jag märker hur uttråkad hon är här hemma när vi är så begränsade som vi är.

Mina små töser. Lider så med dem.

Önskar jag kunde plocka bort det onda ❤

Skriv eller säg inte att någon är frisk.

Upp kom allt på loppan igen. 

3dje omgången under mindre än 1 v.

 Give me a fucking break!

Loppan slutade kräka lör fm, tänkte Nice nu är det äntligen över.

Men ikke.

23.30 ca kräker livan ner hela sig och sängen. Spyor i hår, ögonfransar, öron....

Bara ta in henne och duscha av henne. Som hon skaka stackaren. Kräker x antal gg till efter men bara slem och galla. Jag börjar se ett mönster...

1 h senare kom det över mig. Skit oxå!

Jag hoppades så att få slippa. Hur löser vi sömnen nu då?

Livans madrass måste tvättas och torkas. Hon kan inte sova i vår säng om hon fortsätter kräka.

Loppan sov redan i vår säng och verkar vara "frisk". Hon får stanna kvar. Jag hämtar hennes madrass och lägger den inne på dass. Livan å jag får sova där. Nära till wc och lättstädat om det blir mer.

Alltså, det enda som var bra med detta var att jag hade nära till dasset, typ.

Alltså, när man e så kass att jag både spyr och nästan skiter ner mig samtidigt, då är jag långt ifrån kaxig....

Fick inte ens behålla vätska och i slutet är det ren galla. Avliva mig på studs tack.

Där ligger jag på en för liten madrass. Tunn som fan för min tyngd. Tackar gudarna i det läget att vi köpte madrassen på IKEA och inte MIOs supertunna madrass som tillhörde hennes säng. 

Tack och lov för den goa golvvärmen så jag slapp hacka tänder allt för mycket.

Vid 4 hör jag hur Olof börjar. Grattis. Så himla lyckat att vi båda är kassa samtidigt. Och jag har inte ens fått igen sömnen sen natten innan när loppan kräkte 1 gg i timmen....

Idag är livan pigg igen med undantag att det rinner av henne. 

Loppan klättrar naturligtvis på väggarna efter alla dessa sjukdagar.

Olof ligger och sover fortfarande och jag bara kämpar för att hålla mig vaken.

Sömnbrist delux. Det rinner av mig men än får jag behålla det lilla jag försökt få i mig. Behöver fixa mat till de små men jag har ingen lust eller ork. Och vågar inte köra till affären. Och jag vill bara sova!!!!!

Vart finns hjälpen och avlastningen när jag behöver den?

Gråten ligger inte långt ifrån kan jag säga.

Fy faaaaaan vad de luktar illa!

MEN hon  accepterar det och sväljer skiten!

Vet inte om det är ren tillfällighet eller ren tur i kombination med att jag väcker henne lite lätt ca 30 min efter hon somnat, men vi har inte haft ngt nattskräcksfall sen dess.

Sen att hon vaknar vid 3 för att få mat istället.... Det är en annan femma. Det är i varje fall inga hysteriska anfall! Och skönt är det att slippa dem.

Så jag fortsätter i samma anda och håller tummarna för att det kommer vara mer sällan än ofta när vi kör på detta.

Det används ju som ett tortyrmedel, så inte konstigt att man blir dum i huvudet.

Igår morse ringde de från förskolan och berättade att de haft 3 barn som antagligen var magsjuka. Jag valde att hålla loppan hemma även om jag visste att risken fanns att hon blivit smittad. 

Dagen gick och det var lugn och fröjd. Så slog kl 17 och magont började det ropas om. Sen dess har hon haft huvudet i en spann eller wcstolen. Inte ens vatten fick behållas och det var bokstavligen vatten och galla som enbart kom upp.

Det gör så sjukt ont i en när man ser hur tårarna rinner på henne och hon modigt kämpar genom varje attack.

I natt började hon med att sova på soffan. Men efter ett tag sprang hon in till oss. Gick bra i 30 min för att sedan inte hinna resa sig upp och sängen åkte på en omgång....

Hämtade hennes madrass och la den på golvet sidan om vår säng med en spann mellan. Där fick hon sova. 

När hon väl somnat utan att få upp något så vaknade naturligtvis den andra... som bestämt fick för sig att det var dags att vara vaken då hon lyckats vakna till rejält när vi flyttade in henne.

Långt efter kl 3 somnade jag själv och jag vet helt ärligt inte när lillgangstern till sist somnade.

Vaknar strax vid kl 6 av att loppan vill ha vatten. Jag skickar henne på att själv hämta medan jag försöker få upp ögonlocken där i sängen. Lillgangstern har naturligtvis vaknat och busar runt i sängen. Loppan kommer tillbaka och än är allt frid och fröjd och jag hoppas så att det är färdig kräkt. 

Man blir så sjukt snabbt vaken och "pigg" när man hör ljudet av kräk. Allvar. Från död till levande på någon millisekund!

Där kom vattnet upp igen.

Jag vill Fan bara gråta.

Nu sitter vi i soffan, 1 glas vatten och 2 rån har än fått stanna kvar. Hon tjatar om välling så jag gissar hon mår bättre. Spannen är dock med i varje steg vi tar. 

Jag HOPPAS att det är matförgiftning och inte nått jädrans magvirus vi åkt på från förskolan. 

Oavsett är jag låst. Jag vågar inte lasta in dem i bilen om det är något smittsamt. Är inte så sugen på att sanera bil eller butik. 

Magsjuka eller vad det nu är, måtte nog vara det värsta som finns.

Håll tummarna för att vi andra slipper det.

Pretty please!

Hepp hepp.
Jag har äntligen fått svar på vad det är vi är drabbade av om nätterna.
Som tur inte var natt, men det händer tillräckligt ofta.

Jag fick nog igår och nyttjade människans bästa vän, google.
Livan lider av nattskräck.

Tackar och bugar!

Något jag hört folk prata om, något jag läst om, men även något jag hoppades att vi skulle slippa.
Men nu har vi detta alltså i vårt hem,

Loppan drömmer mycket och pratar ofta i sömnen.
Livan... det är ett annat kapitel.

Jag ska erkänna att det varit stunder där jag blivit irriterad då inget jag gjort fått henne till att sluta gapa och skrika.
Men nu när jag läst på så har jag en helt annan förståelse för detta.
Och detta är verkligen jobbigt som förälder att vara med om.

Hon bara skriker hysteriskt, gråter. Snoret rinner, salivet sprutar, hon sparkar vilt omkring sig, knuffar ifrån oss, kastar sina nallar. INGET passar. INGET. För att i nästa skede bara sluta tvärt och somna i ens famn.
Man har inte fattat ett skit.
Nu gör vi.
Google is the shit.

Ikväll kom det då igen.
Och nu med facit i hand (vad vi läst oss till) så ja, allt stämde på pricken in.
Med undantag att hon tillhör inte den normala skaran utan de mer ovanliga fallen dvs, hon är bara 1 år.
Nu ska man bara läsa sig till allt som går att läsa sig till så vi kan underlätta för henne.
Det gör ont att se henne när hon drabbas av detta.
När hon liksom tittar på en men ändå bara ser igenom en. 
Älskade lilla skatt. Du är mammas lilla älskade bebis <3

Nattskräck är bokstavligen skit.
Oavsett vem det drabbar.

Ansökan är skickad!
Nu är det väntans tider.
Men jag är van.
Har man gått över tiden 2 gånger av 2 när man varit gravid, då fixar jag att vänta denna gång med!

Så nu håller vi alla tummar och tår, aight?
Detta är mitt call, mitt jobb, min tjänst.
Jag är en av dem som är kallad till intervjun och jag är en av dem som kommer gå vidare därifrån med flaggan i topp. Jag är även en av dem som börjar i oktober.
Och jag vet att detta kommer bli så bra!

Och jag längtar!
Yes I do!

Jag ser mig redan i tjänsten och i min tankeverksamhet och i min magkänsla så har jag redan tjänsten. 

Jag vet att det går och jag gör en repris från skolan. Jag sa att jag skulle få en plats på utbildningen och jag fick den. Sen att jag hade högre förväntningar på utbildningen än vad det var, det är en annan 5a.

Jag gör om detta igen. Jag arbetar redan där och jag är en av de nya som kommer få utbildning i 1 år för att med högsta betyg få arbeta ute på fältet. Jag ser mig redan i rollen och jag stortrivs med mitt nya arbete. Jag vet det. Och jag längtar redan till att få träffa gruppen för första gången!

Igår var det bouppteckning och tyvärr var advokaten ett riktigt stolpskott. Hon hade fel i mycket. Väldigt mycket. 

Allt började så bra med att hon sa att hon var opartisk och om någon ville överklaga så fick de ordna andra advokater. För att 2 meningar senare påpeka att hon tycker det är orättvist testamentet och att de borde skaffa sig advokater. Ja alltså inte mamma utan denna fantastiska Toni, han som pekade ut vad han skulle ärva när Laszlo var helt kry. 

Det går att acceptera om hon bara nämna detta en gång, men hon var som en papegoja och upprepade detta 10 gånger.

Jag blev tillslut irriterad och sa att det fanns anledning till att detta var Laszlos önskemål och vilja och om hon ville så kunde jag gärna uppdatera henne om vad som låg i grund för detta testamente, men jag slapp det gärna om hon var opartisk. 

Idiot. Bokstavligen.

Som mamma sa, hon visste inte mycket när vi kom dit och hon gick lika ovetande därifrån som när hon kom.

Nu väntar en dryg 6 månaders väntan innan vi vet om de godkänner bouppteckningen och testamentet. 6 jädrans månader.

Jag hoppas att de båda (sönerna) tänker längre än näsan räcker. Båda två lever på bidrag. Och bidragen kommer att dras in för dem. Så snälla bara acceptera och skriv på!

Jag själv har fortfarande svårt att förstå att Laszlo är borta. Det känns fortfarande overkligt. Och jag saknar han fortfarande.

Men idag lyser solen. Det är fredag. Och jag har stora planer. Idag hoppas jag att jag får komma ut och greja lite i pallkragarna. Olivia har lärt sig hur hon enkelt kan komma upp i soffan och Julia är "göra allt tvärtom" idag.

Precis som en fredag ska vara!

Jag vill inte.

Jag vill inte.

J A G  V I L L  I N T E!!!!!!

För 6 dagar sen började jag få värk.

Till och från.

Någon dag senare finnar.

Idag yrsel.

😣🔫

Nej, nej, NEJ!!!!!

Det får inte. Det KAN inte. Det går INTE.

Inte nu!!!

Jag vill bara gråta. 

Jag vill inte.

Jag vill verkligen INTE!!!

Och som om det inte är nog, så fick jag ett rejält gallstensanfall lagom till att det var dags att sova.

Yes vad jag känner mig pepp just nu.

Då tar jag på mig jacka och skor och tar med mig mottagaren ut. Dags att inspektera trädgården och vilka fynd! 

Gullvivor, primulor, rabarber, snödroppar, påskliljor, tulpaner och tussilago är uppe eller påväg upp! Knoppar på buskar och träd, gräset börjar se grönare ut, luktar vår i luften.

Min jordfabrik jobbar på och efter 2 v är det inte mycket kvar tills det är ren jord. Jag är lycklig. Mycket lycklig!

Jag är så kär i min fina sambo, pappa till våra underbara donnor. Jag är så kär i min familj. Jag skulle kunna dansa på moln.

Älskar livet idag. 

Och snart ska jag få ett jobb som jag hoppas jag kommer trivas med och ge oss en sjuhelvetes bra ekonomi 😁

Jag längtar!

Igår em började jag känna av halsen. Idag kom förkylningen.

Why oh why.... 

Känner inte att jag har tid, lust eller ork att vara sjuk!

Denna vecka som kommer är det även dags för bouppteckning. Och jag är kallad dit då mitt namn står i testamentet. Ja inte för att jag kommer ärva något, men får vara där som stöd för mamma med tanke på idioten som kommer närvara på bouppteckningen. Ja den hagalnejäveln om jag får uttrycka mig som så...

Samtidigt som jag inte ser framemot dagen ska det bli skönt att få det överstökat. Så vi sakta kan gå vidare i livet. Måtte mamma hitta boende här snart. Vill ha henne närmare. Gärna för 3 år sen redan! ❤

Hela gårdsplanen och runt huset känns det som en geggpöl. Hundens tassar är så skitiga efter varje gång som han fått komma in igen. Jag tar då och då en liten spann och tvättar tassarna på han innan han får komma in. Och det vattnet är nästan svart när tassarna är sköljda. Inte konstigt att strumporna inte är rena mot dagens slut med tanke på alla smuts som dras in med skor och tassar.

Rabatterna längs med gavel får fixas till då de raserades rätt bra när de grävde där. Och alla lökar till mina fina scilla, krokusar och pärlhyacinter rök när det grävdes längs muren. Gör ont i mitt blomhjärta. Så detta året vet jag vad jag ska göra... hoppas på att fynda billiga lökar i år!

I garaget har formen byggts var det ska gjutas till väggen och i helgen ska formen till plattan till hallen byggas.

Sakta sakta börjar ombyggnaden dra igång. Även om detta sommarhalvåret kommer kännas som ett stort kaos, så längtar jag tills det drar igång ordentligt. 

Jag har vintersått en massa blommor och grönsaker och har även en hel del som förädlas här inne. Köksbänk, fönsterkarmar och lite överallt står det lådor med jord och frön som ska gro.

Och i källaren står min jordfabrik av bokashi. Spanade in den här om dagen och där är full aktivitet. Det är full värme i lådan och kondens har bildats, så snart har jag prima jord att omplacera mina växter i. 

Hur häftigt är inte det? Våra matrester och papper blir rena RR jorden! Ett eget litet kretslopp av det miljövänliga slaget. Inga farliga gaser som sipprar ut utan ren miljövänlig process att fixa egen prima jord. Jag är mycket imponerad över hur enkelt det är. Och det ska verkligen bli spännande att se slutresultatet på årets växtlighet.

Grimmes lilla trädgård 😜

Jag längtar tills att våren drar igång på riktigt!!

Under Livans första år har jag knappt haft något sug. Alls faktiskt. Det är lätträknat de gånger jag kan minnas de dagar lusten har infunnits hos mig.

Men nu... hade jag inte haft barn hade jag velat "bo i sängen" den största delen av tiden. Sjukt vilka kontraster det finns.

Man kan ju dock undra varför det blir så?

Igår var vi påväg att bli påkomna igen. Som tur så hann vi precis bli klara denna runda och slapp att bli avbrutna. Men fakta kvarstår att man känner sig jädrans skyldig när hon öppnar dörren och kommer krypandes upp i sängen när man liksom fortfarande "sitter ihop" 😂 

Dags att utföra aktiviteterna på annat ställe än sovrummet känns det som!

Duktigt trött är jag idag.

Med ett skönt pirr i hela kroppen. Dagar som idag borde barnen vara utlånade 😉