jagochbabydino.blogg.se

Livet om mig och min familj, graviditeter, att leva sin dröm, göra vad man tycker om och vill.

Aaaaahhhhh!!!!!!

Publicerad 2016-11-30 12:36:41 i Allmänt

Idag är en dag där jag borde ha stannat i sängen och haft efter nanny eller nått.

Jag är på så uruselt humör att jag hade kunnat sätta mig i bilen och kört till världens ände och stannat där livet ut.

Inget har passat loppan med start från att hon vaknade mitt i natten och kröp upp sidan om mig i sängen.
Täcket har varit fel, nallen ramlat i golvet, kudden passar inte, det är mörkt.
Inga kläder skulle på, aldrig borsta tänderna eller håret. Ingen overall passa och vantarna flög sin kos.

Innan detta så åkte min mugg med te och mjölk ut på mattan och ett sjukt irriterande gnäll.

Väl på förskolan passade inte att vi ens såg byggnaden. Hon skulle absolut inte in och tog sin nalle och drog i full fart över gräset ut mot cykelstigen skrikande och gråtandes och skulle hem.

I bilen började livan tokgråta och hunden satt och pep i högan sky.
Fatta att jag bara ville be någon skjuta mig på plats där.

Efter jag lyckades springa ifatt henne och nästan släpa tillbaka henne till bilen för att lugna livan började kampen igen om skolan. Hon som älskar skolan skulle absolut inte dit idag. Hon som alltid oavsett humör här hemma, slänger sig glatt runt halsen på sina pedagoger ville absolut inte se dem idag.

Så jag fick gå in och säga att det blir ingen förskola idag.

Iväg till Ängelholm för att handla hundmat med en som gapar där bak och en ledsen livan fram. Jag hade go lust att bara stanna bilen och gå ut och ställa mig på vägen och bli påkörd.

Jag försökte nynna på en glad låt i huvudet så jag skulle hålla humöret uppe.

Väl framme i Ängelholm så passade det inte att livan åkte vagnen. Det skulle ju hon göra. Innan jag kom ut ur butiken är det ett under att jag inte bröt ihop.

Iväg till veterinären för att vaccinera hunden. En hund som jag hade god lust att bara släppa lös och hoppas jag aldrig mer skulle få se han, en loppan som absolut inte skulle ha vantar, som inte lyssnar på mig och lik förbannat tar hunden koppel så han håller på att dra omkull henne.

Väl inne hos veterinären så åter igen slår ungen dövörat till och vägrar lyssna. En ledsen livan och en hund som drar överallt pga alla dofter.
Svetten lacka på ryggen på mig och ville bara lämna dem alla där och bara gå ut.

Hon var överallt och ingenstans!
Hon tom lyckades ta sig in i uppvakningsrummet! Hur lätt är det när man står där med en hund som är allt annat än kontaktbar, en vagn med en ledsen livan i?!??

Långt om länge kom jag ut från veterinären och skulle lasta in i bilen. Tjafs och gnäll hela vägen till bilen, inne i bilen och hem.

Kommer hem ger mat och så drar cirkusen igång igen för hon vill inte äta någon potatis.

Alltså allvar?!???

Är det fredag den 13 idag eller vad händer?

Tack och lov så sover de båda nu annars hade jag letat upp första bästa rep.

Behöver jag säga att jag längtar tills ikväll när jag ska iväg? Ska bli så satans skönt att lämna hus, ungar och hund och bara fly. Överväger att inte en komma hem igen i skrivande stund. Men så vet jag att ikväll kommer jag inte känns så, tack och lov, men just nu vill jag säga upp mig från mitt liv.

Jag älskar mina barn över allt annat här i världen men for fuck sake, give me a fucking break!!!

Kommentarer (0)

Panik i miniformat

Publicerad 2016-11-28 12:41:59 i Allmänt

Allvar? Vart f-n tog tiden vägen?
När vi bokade resa var det evigheter kvar. Nu har jag mindre panik då vi snart är där och jag har fortfarande 1000 saker ogjorda som skulle vara klara tills avfärd.

Vart kan man fixa mer tid? Eller köpa effektivitet?

Första advent gick av stapeln igår. Jag har fått upp alla stakar och grejer, men har fortfarande något fönster kvar att putsa. En sak på att göra listan.

Loppan är sjuk och tror det är öronen som spökar. Hon klagar även på halsen och jag bara hoppas vi alla hinner gå genom och bli friska innan vi åker.

Nästa vecka drar även O och jag på julmarknad och farmor ska bo här i huset med hund och barn. Vill få ordning här så man slipper skämmas innan vi lämnar över.

Jag vet bara inte vilken ände jag ska börja i. Börjar på ett ställe för att bli avbruten 1000 gg, glömmer bort vad jag höll på med och börjar på annat.

Just nu önskar jag bara en container utanför rutan så jag bara kan ösa allt ut ur huset...
Bra början på denna vecka!

Nåja, kanske att jag får gjort ngt OM båda lyckas sova här samtidigt. Men just nu ser det ut som att de kommer gå om varandra. Min fina tur.

Till påköpet har jag ont i magen till och från. Jippikayey eller nått.

MEN solen lyser idag och det är härligt fint väder 😊

Kommentarer (0)

10 månader, 3 år

Publicerad 2016-11-23 16:00:02 i Allmänt

I fredags var det dags för de små liven att bli äldre.
Så smidigt med samma datum. Lätt för alla (nästan) att komma ihåg deras dag.

Lilla livan blev hela 10 månader.
Säger vad som även sagts tidigare. Tiden går sjukt fort!

Hon rusar bokstavligen fram på knäna.
Från att ha hasat sig fram med ett ben under sig på halt golv, och kröpit som vanligt på matta, till att hon rusar fram på den vanliga traditionella viset numera.
Och det går sjukt fort! 
Ena stunden kan hon sitta på mattan vid tvn och leka, kika på tvn. Nästa sekund är hon inne i sovrummet och öser ut sina kläder ur sin nedersta byrålåda, för att i nästa sekund sitta på deras rum och ösa ut alla klossar för att helt plötsligt vara på andra sidan huset vid toaletten och ösa ut ritpapper och pennor ur loppans pyssellåda.
Hon lämnar ett spår efter sig vart hon än går, så lätt att följa slingan om man inte hittar henne!
 
Hon har även börjat ställa sig upp för att komma högre upp för att rota. Nu ligger inget säkert som är att nå ca 70 cm upp. Hon ställer sig även väldigt ofta på fötter och händer med rumpan upp i vädret, så frågan är om hon kommer gå före hon fyller 1 år. Känns som hon är tidig mot loppan, men jag kan ha fel.
 
Hon har 6 tänder, 4 uppe och 2 nere.
Och dreglar fortfarande väldigt mycket så undrar om där är en ny tand på gång?
 
Var så kul när vi var på BVC för mätning och vägning och hon frågar mig om hon förstår enstaka ord.
Ja sa jag, det tycker jag att hon gör.
Nästa fråga var om hon kunde klappa händer bla och vad gör livan?
Skiner upp som en sol och tokklappar i händerna.
Ja sa Helena med ett skratt, hon förstår ett par ord!
 
Give me 5 har vi börjat med så smått och jag försöker lära henne att vinka nu med. Går dock inte så jättebra.

I matväg är hon verkligen annat mot loppan i den åldern.
Ena dagen äter hon som en häst, precis allt, för att nästa dag inte vilja ha något annat än bröstet.
De dagar är lite frustrerade måste jag säga. Får liksom inte mycket gjort.
Fisk äter hon bara om hon verkligen är vrålhungrig. Och hon är tråkigt nog mer glad för burkmat än mammas mat. Med loppan var det tvärtom.

Nätterna går i vågorna. Vi pendlar från att sova hela nätterna till att vakna X antal gånger per natt.
Och det är naturligtvis nappen mamma som söks då.
Kan säga att min rygg mått bättre efter alla dessa nätter sen augusti.
Längtar tills hon börjat sova hela nätter på heltid igen. 
Hon har även blivit seg med att lägga på kvällarna, vilket resulterar i att det ofta är först vid kl 24 som hon somnar för "natten". Och då antingen genom att sitta fastklistrad vid mitt bröst eller att Olof går och bär på henne tills hon gnytt klart och "kraschat" ner i hans axel helt utslagen.
 
Blir hon påkommen med ngt hon gör som hon inte får, typ Sams mat och vattenskålar, så hoppar hon liksom till verkligen helt "shit jag blev påkommen" och slår ut med armar och händerna och typ joddar fram ngt i stil med "Jag är oskyldig!". Ser verkligen så jädrans kul ut!

Hon har börja ropa efter mamma och ibland kommer det även pappa.

Skulle hon vara ledsen så hjälper det många gånger att sjunga. Då tystnar hon efter ett tag och försöker "dansa" med gungandes fram och tillbaka. Favoritreklamer är allt med musik. Han stannar alltid upp då för att "dansa".

Hon väger 10130 g och är hela 75 cm lång. (Loppan vägde 1 kg mindre och var 1 cm längre! Ouuppss...)
Min lilla guldklimp!
 
************************
 
Då har vi min lilla nyblivna 3 åring.....
Allvar 3 ÅRING!!!!

Natten till fredagen letade jag upp mina gamla inlägg och foton. 
Jag kunde verkligen minnas exakt allt som hände den natten hon föddes. Det var verkligen som att ta sig tillbaka till den dagen och natten. Lilla lilla parvel som blivit så stor!!! Jag fattar inte det!

Som man längtar hela tiden till att få se hur de utvecklas och se vad det kommer bli av dem, men som jag önskar att man kunde trycka på den dära stoppknappen som man saknar. Eller en tillbaka i tiden knappen.
Samtidigt som jag vill att hon ska vara den där lilla goa myran som hon var så vill jag ha min lilla loppa. Min fina sessa.

Vad kan jag då säga om denna stora 3 åring?
Hon har enormt mycket vilja i sig. Hon vet bäst helt enkelt.
Jag tycker absolut att trotsen börjat lägga sig, så de som sade till mig att det blir bättre hade tydligen rätt.
Det skälls inte lika mycket som det gjordes ett tag. Fy för vad jag mått dåligt över det!
Men vi börjar sakta med säkert gå tillbaka det det där goa harmoniska barnet som vi haft från början.
Och jag har verkligen börjat komma ihåg när det är som värst, att det finns de som är sju resor värre än vad hon kan åstadkomma. Tack och lov för att hon inte är där!

Hon älskar att hjälpa till när jag lagar mat. Hackar gärna svamp, gurka och vad hon nu klarar av att hacka med den slöa bordskniven. Hon hjäper gärna till att röra om i grytor och gärna smaka av maten,

Dammsuger jag så kommer hon snabbt med sin dammsugare och ska hjälpa till. På sistonne tar hon själv den riktiga dammsugaren ibland och dammsuger åt mig. Jag tackar ja!

Hon bäddar oftast sin säng utan att jag säger något.
Och jag har upptäckt att hon gör det även om det så är kl 4 på morgonen hon kliver upp för att krypa ner under täcket hos mig. Det är onekligen gulligt när man vaknar av att hon står 5 cm från ansiktet på mig och försiktigt säger "mamma akta dig, snälla. Jag ligga här"
Min lilla underbaring!

Hon har blivit duktigare på att städa upp efter sig även om det många gånger falerar och det är ett bombnedslag med alla leksaker överallt. Men sen har hon ju även en lillasyster som hjälper till att ösa ut grejerna hela tiden.

PUSSEL och alla slags pyssel står högt på listan.
Det är ofta hon plockar fram och står själv och pusslar. 48 bitars lägger hon utan problem själv nu.
Det är fantastiskt att sitta och titta för att se hur kreativt tänkande de har utan att man lägger sig i.
Målar böcker är sådant hon har börjat att dra fram på sistonne. Sitter och målar vid kökdbordet nynnandes för sig själv.

Hon kan med hjälp räkna till 20 och strax där över. Utan hjälp räknar hon själv till 16 utan några problem.
Men det händer ofta att hon tramsar runt.
Hon har även börjat sjunga på ABC visan, så snart kanske hon är så duktig och lär sig alfabetet så smått. 
Inget jag försöker än att träna på än, jag vet inte när man ska börja med det. Men jag vill minnas att vi lärde oss det i förskolan som på min tid var året innan vi började ettan. Oavsett ingen panik än.
 
Dansa och sjunga är något hon även älskar att göra. Bä Bä vita lamm har fått Mamma Mia med i textraden numera hehehe.

Givmild skulle jag så gärna vilja säga om henne. Hon delar med sig av det mesta, även korv som är hennes favorit tugg och är som godis för henne.
Godis är något vi fortfarande INTE har introducerat i hennes liv. Hon får fika när vi fikar och ibland till helgen unnar vi oss chips eller cheesballs. Nötter äter hon även gärna. Men inget godis. Och hon frågar inte efter det heller. Tack och lov.
Jag tar gärna den striden med henne när hon är äldre och förstår bättre. Slippa behöva ha bråka var gg man är i affären och ska till kassan med allt godis som finns runt om en. Värre är det dock med glass. Vi äter inte det ofta men det är något hon ofta frågar efter och gärna försöker ta i affären.

Favoritmat skulle jag vilja säga är fisk i alla dess former. Hon brukar skövla i sig fisk utan ett ljud när det serveras. Och det är nästan så att tallriken är slickad ren efteråt.
 
Och hennes lillasyster då....
Hon älskar henne från topp till tå och det är så ömsesidigt.
De leker så fruktansvärt fint ihop och deras glädje mot varandra är ren kärlek att se på.
Jag hoppas det kommer hålla i sig livet ut.
 
16,5 kg och 102 cm lång.
Skostorlek 26 i sommarskor och 27 i vinterskor. 
Om nu inte fötterna växt på henne igen....
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Plötsligt står jon

Publicerad 2016-11-14 22:36:22 i Allmänt

Bara sådär pang bom.
Knappt utan någon förvaring.
Fröken nyfiken ska granska allt.
Och plötsligt ligger inget säkert längre när hon börjar ställa sig upp.
Igår hände det för första gången och när hon väl kom på hur så hände det ofta.

Min lilla sessa!

Kommentarer (0)

Lyx

Publicerad 2016-11-11 22:51:05 i Allmänt

Man inser inte förrän man sitter där utan vatten i kranen, vilken lyx vi har som har möjlighet med rinnande vatten in i husen. Tänk alla länder där denna möjlighet inte finns!

Olof klev upp tidigt och styrde kosan till Malmö för att hämta hem en ny pump och div delar. Han och hans bror har meckat fixat och donat hela dagen. Det såg ljust ut ett tag och jag hoppade av glädje.

Diskmaskinen är full, jag har inga rena tallrikar eller bestick kvar. Jag har nerkissade och nersketna kläder som behöver tvättas. Jag är själv en vandrande oljedunk. Jag har ett golv som behöver svabbas och bord som behöver torkas av. Tur det finns våtservetter som underlättar med kladda små händer. Men sen?

Kl är nu snart 23 och fortfarande inget vatten in i huset. Och jag vill gråta.
Man kan ju inte ens spola på dass!!!

Imorgon måste jag till klippan och flyttömma garaget. Det första jag ska göra är att åka till pappa och ta en dusch.
Och gott så in i kommer det att bli.

Detta problem med vatten kommer så lägligt med ett stundande kalas. Inte direkt läge att ha hit familjen när man inte ens kan gå på toa.
"Ni är varmt välkomna men se för fan till att pissa och skita innan ni kommer hit" 😂

Håll tummarna snälla för att mackapären drar igång med dunder och brak och börjar suga in vatten.

Oavsett så har jag fått mig en rejäl tankeställare gällande vilket lyxliv jag egentligen lever. Kanske dags att sluta ta så mycket förgivet. Och sluta klaga på småsaker. Det finns trots allt de som har det värre än en själv. Jag slipper frysa och jag har tak över huvudet. Det finns de som fortfarande har utedass trots att vi är inne på 2000 talet!

Så nu har jag smörat klart för denna rundan.
Är det ens lönt att ta deo imorgon när jag vaknar? 😂😂😂

Kommentarer (0)

Oh no....

Publicerad 2016-11-10 19:25:04 i Allmänt

Jag som längtade så till ett bad.
Jag trodde verkligen att älsklingen skulle komma hem med sitt trollspö och fixa.
Jag sitter nu och inser att torrschampoo är en jädrans bra uppfinning. Det och deo 😣

Pumpen har gått åt helvete.
Vill jag bada får det bli i iskallt vatten från en dunk. Tror tom att ett dopp i havet hade varit varmare.

Vem ska jag ringa å fråga om jag får låna en dusch? Eller ska jag låta min familj få plågas med flottetotte till imorgon och hoppas ngt innerligt ATT Olof lyckas laga den imorgon?
Jag som hade dagen imorgon planerad.

Detta är nackdelen med att inte bo nära sin familj.

I. Hate. It.

Kommentarer (0)

Min vanliga tur 😂

Publicerad 2016-11-10 16:02:28 i Allmänt

Ja jag med mitt flottiga smöriga hår idag.
Längtar till mitt bas ikväll.
Vad händer?
Vattnet strular!
Från att det lät som att vi hade en demon i kranen, där det bokstavligen spotta, hosta och fräste vatten, till att vattnet blev helt rödbrunt, till att vi nu inte har något vatten.

😕🔫

Och utöver det får jag inget gjort här idag. Så fort jag påbörjar något så går larmet på livan.
Äta, vill inte!
Sova, vill inte!
Bara sutta på bröstet.

Så detta smörpaket sitter nu och dryper fett här i soffan. Med en liten i famnen, en röra som ger mig huvudvärk och en st loppa som hjälper till att göra röran ännu värre.

Ja... min dag på ett ungefär.
Jag som skulle påbörja matlagningen för ca 1 h sen.
Blir sen middag idag. Med mjölk att dricka. Jag som inte direkt gillar att dricka mjölk.

Hepp Hepp!

Kommentarer (0)

Nr 6

Publicerad 2016-11-08 11:46:42 i Allmänt

Tand nr 6 har nu tittat fram!
Här går det undan!
Inte konstigt att hon dreglat så man fått byta dregglis 1 gg i h nästan. Det kombinerat med förkylningen som gick var oslagbart i blöta kläder. Konstant.


Kommentarer (0)

Mina böner är hörda

Publicerad 2016-11-04 15:58:33 i Allmänt

Vi var och vaccinerade oss (inte mig dock) inför den kommande resan idag.
Loppan sa inte ett knyst av sprutan. Jag är så sjukt impad. Livan gjorde typ 2 gråt ljud sen var det över och pappa Olof påpekade att det gjorde ont 😂

Snart snart så åker vi och jag längtar så in i helvete rent ut sagt. Bort från alla måsten här hemma. Ladda batterierna så det sjunger om det.

Kom hem, käkade fulle, packade med loppan i bilen och körde iväg för att fixa vovvemat. 
Kom hem och får en fin överraskning.

Min älskade fina sambo har fixat barnvakt så vi ska ut och äta på restaurang ikväll!!!
Halleluja!! Mina böner är hörda!
Så gott och skönt det ska bli med bara han och jag tid ❤
Kommentarer (0)

Tack

Publicerad 2016-11-03 23:16:22 i Allmänt

Jag försöker verkligen att tacka var dag för allt det positiva i mitt liv. Men helt ärligt så på sistone har jag glömt bort det. Riktigt illa.
Problemet är att jag nog inte riktigt mår/mått så bra.
Det slog mig för några dagar sen att om jag inte börjar tänka lite mer på mig själv, så finns risken för att jag bryter ihop. Bokstavligen.
Jag har svårt att finna den där glada känslan i min kropp hur mycket jag än letar. Den där genuint underbara glada känslan som spränger ut i minsta lilla cell i kroppen.
Jag saknar den något sjukt mycket och jag hatar att må som jag gjort den sista tiden.

Jag ser bara hur jag är med mina barn.
Jag tror att loppan är mycket tack vare hur hon fick växa upp. Med massor av glädje och skratt runt om sig. Hon är eller var mer innan i varje fall, bokstavligen en glad skit. Hon är det än men inte lika mycket som hon var. Jag har funderat mycket angående detta och tänkt att det kan ha med trotsperioden som varit. Tills häromdagen när jag på riktigt kände efter hur jag mår.

Det är mitt fel att hon inte är lika peppar som hon varit innan. Mitt jävla fel. Och jag vill att livan ska ha samma positiva uppväxt som loppan haft. Så dags att ändra på saker och ting.
Jag älskar mina små sessor och de ska fan inte få en dålig uppväxt för att jag inte är på topp!

Jag har tänkt och funderat över vad som fattas mig då jag mår som jag mår. Och jag blev inte förvånad när allt grundade och föll tillbaka på samma sak om och om igen.
Saknaden av vänner.
Saknaden av att få umgås och få doser av skön energi.
Saknaden av att göra saker jag tycker är kul.
Saknaden av egentid för att få samla energi.

Så den sista tiden har jag flytt ner till tvättstugan var kväll för att fixa med tvätten. Tom stå och vika tvätten där nere vilket jag tycker är förbannat trist. Men jag får vara en stund själv och inte hela tiden ha 2 sessor hängande i byxbenen.

Röran i huset får mig även att må sjukt dålig. Men det är verkligen inte lätt att försöka hålla städat när det alltid 5 min senare inte syns att man gjort ngt. Jag skulle bara vilja ta och öppna fönstret och ösa ut allt. ALLT! 
Jag hatar exvis när kuddarna ligger på golvet istället för i soffan. Men kan någon ta upp dem? Nej, vi tröver över dem, trampar på dem som om de ska ligga på golvet. Jag blir tokig på sådant!!

Jag städar upp i köket så det är trevligt upplockat och rent när man vaknar. Konstigt nog så plockar inte sakerna upp sig själv? OCH bordet och bänkskivorna torkar tydligen inte av sig själva Heller?! Fantastiskt.

Åh du milde...

Ekonimskastressen sätter även den stora djupa spår. Och tusen tankar maler i huvudet på mig.

I varje fall. Jag läste en bok. En bok som handlar mycket om LOA. Många tycker det är mambojambo, men jag vet att det ligger mycket sanning i det. I den boken så  stod det bla om att vill man ha något så får man be om det. Alltså inte be någon utan be-önska-beställ. 
Vi är jädrans duktiga på att tänka på det vi inte vill ha. Hur vi inte vill må osv.

Tänk om, tänk rätt.

Det är just det vi inte ska göra. Vi ska tänka och känna det vi vill ha, vill må osv.
Och tacka för det positiva i livet.

Så då den dagen när jag precis haft ett psykbryt efter alla nej, allt tjat och jag var på väg att vilja lägga mig på badrumsgolvet och bara skrika rakt ut, lägga mig och bara bryta ihop och ösa ur all vätska i kroppen i form av tårar. Låsa dörren och aldrig öppna den igen... den dagen bestämde jag mig för att nu får det vara nog.
Jag måste få vara jag, inte bara mamma Daria med saliv och snor på tröjan.

Jag bad faktiskt.
Hur sjukt det än låter.

Igår var den bästa morgonen på länge.
Inget gråt, inget gnäll, inget jobbig ljud som gör att jag vill riva av öronen och plugga in proppar och aldrig ta dem ut igen. 
Jag vaknade av en solstråle strödde älvstoft över mig och simsalabimade fram blommor till mig. Jag vaknade av att den andra solstrålen joddla sött och glatt och "klappade" på mig med sina små händer. Ja det kan hända att någon hårtuss satt mellan hennes fingrar och jag blev lite lokalt flintis på något ställe. Men det var ljuva toner till skillnad mot vad jag är van vid den sista tiden.
Hela dagen var underbar.
Jag kände riktig sann glädje ut i varje cell, något jag inte känt på länge.

Dagen idag började lika fint, med skillnad att livan sovit hela natten och vaknade i sin säng istället och loppan kom in och kröp ner under täcket hos mig på morgonkvisten och pratade glatt om något jag just nu inte minns vad det var. 

Vi har varit i både Malmö och hämtat kläder vi vunnit på auktion och även passat på att hälsa på mamma och Laszlo.
En gg behövde jag höja rösten och det är allt. Vi hann inte mer än att komma hem så bjöds jag på nästa glada överraskning - egentid utan barn!

Pappa fyllde år igår, lillsyss blev 18 idag. Andra lillsyss bor i Sthlm, Daday är i Filippinerna och ska på måndag gå på sin mammas begravning. Så vi andra 3 (pappa , Laila och jag) skulle ha en liten familjemiddag på Harrys.

Jag har inte haft så trevlig kväll på länge. Jag njöt var sekund och jag är så grymt tacksam för att jag återigen fick uppleva denna glädje.

Jag älskar mina barn. Jag älskar min familj och oss. MEN jag behöver verkligen bara få vara jag. Inte mamma Daria 24/7...

Så jag fortsätter att be.
Det är verkligen dags att få tillbaka livet igen.
Och jag menar inte ett liv utan min familj utan jag menar livet med glädje i.

Det är dags att ta hand om sig själv.
Och fortsätter jag i samma bana som dessa två dagar så kommer jag inom kort komma tillbaka igen. Jag behöver det. Mina barn behöver det. Min familj behöver det. Vårt liv behöver det.

Jag vill jobba 1-2 dagar i veckan så jag kommer iväg och får vuxentid. Så nu ska jag be om ett jobb.
Sen hoppas jag att mina vänner kan få någon liten lucka i deras fantastiska liv så att man kanske kan få umgås någon gång.
Gå på bio, shoppa, ja vad som. 
Det är väl lite det vänskap handlar om. Att inte bara finnas när det behövs utan att faktiskt även umgås ibland? Annars får jag börja se mig om efter folk som är intresserade att umgås.

Skönt att få skriva av sig lite!

I varje fall: TACK! Tack för att jag fick en sådan underbart ljuvlig kväll idag.
Tack för dessa två underbara dagar som varit fyllda med glädje. Tack för min fina familj. Nu fortsätter vi i samma anda som jag känner här och nu. Nu kör vi som loppan brukar säga 😊






Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela