jagochbabydino.blogg.se

Första undersökningen efter operationen i sept. Ultraljud för att kolla vad som hänt i handen samt att jag fick se filminspelning på min vener/artärer från operationen. Gud i himmel så häftigt det var att få se!

Och oj oj oj vilket jobb de gjort med min hand!!! Är så galet tacksam över att jag hamnade hos handkirurgen i malmö och hos dr Z på kärl! De säger att han är ett riktigt underbarn och jag har 200 % tillit till honom. 

I varje fall. Det blir 1 operation till på kärlavdelningen då den sista grova feta "autobanan" är kvar. Alla andra ovälkomna kärl är borta!!! De ska ta beslut på om jag ska sövas igen eller om de ska bedöva min hand, ge mig lugnande samt morfin och göra den i vaket tillstånd. 

Efter det blir det 1 operation till hos handkirurgen där de där ska operera bort bulan. 

Kan inte låta bli att skriva "men där är inget fel på din hand!" 😂 skitläkare bokstavligen!

Så glad jag är! Dr Z trodde att jag skulle kunna slippa cellgifterna framåt sommaren.

Om jag längtar? I över 1 års tid har jag förpestat kroppen med gift. Över 100 000 kr i bara läkemedel har jag kostat under 1 års tid.

Snacka om belastning på skattepengarna!

Tacksam för att jag bor i Sverige, annars hade jag då inte haft råd att bli frisk.

Men men, nu blickar vi framåt! 2 operationer kvar sen hejdå bulan!!! 

2018... 

Ja vilket år det blev!

Livan slutade med blöja och har haft 2 olyckor på natten sen dess. Så stolt över henne.

Hennes tal utvecklas hela tiden även om hon är långt ifrån många andra i hennes ålder. Men alla utvecklas vi olika. Vår lilla koalabjörn! Hon är så sjukt envis att man ibland kokar av ilska, men det räcker man tittar på busfröt så smälter man direkt. Det är svårt att vara arg på henne. Vilket resulterar i att hon slipper undan väldigt lätt.

Hon charmar allt. I nov drog vi till Thailand. En efterlängtad resa där mamma var med oss. 2 v på Kata Beach på ett hotell jag aldrig varit med om liknande service. Managern var så brydd om oss hela tiden. Sista dagen kom hon och kramade om oss och tjejerna fick presenter.

Livan charmade in sig hos alla där. Personalen lyfte upp henne och gick iväg med henne dagligen. Hon satt i receptionen och knäppa på datorn och "svarade" i telefon. Hon satt inne på managerns kontor. Hon var i poolbaren och hjälpte till att servera drinkar/glass. Hon var i restaurangköket och fick gratis tilltugg. Hon hjälpte badhanddukspojken att plocka ut och lämna in nya handdukar. Hon charmade serveringspersonal på alla restauranger. Hon blev polare med tuktukchaffisarna och dansade disco i deras bilar och busade med dem. Hon flörta med tjejen som hyrde ut snorklar på stranden och gjorde att vi fick hyra utrustning gratis. Hon charma in sig hos fabrorn som sålde frukt utanför hotellet vilket resulterade i att han gav oss gratis frukt var kväll. Ja, hon var överallt och blev ompysslad av alla. Managern satt var morgon med dem och matade fiskarna och tom vek origami!

Ja det finns så mycket jag kan skriva om lilla Livan men då jag slarvat sen jag började jobba så är det mycket som runnit genom fingrarna på mig. 

Men galen är hon och väldigt orädd av sig. Hon gör allt som loppan gör och hon vill vara med på allt. Paw patrol är storfavoriterna och hon älskar att dansa och showa.

Loppan då. Oj vart ska man börja? Hon är så sjukt smart den ungen men oj vad hon testar en var dag. Hon kan läsa när hon bara vill. Hon kan skriva många ord själv och man hör henne ofta bokstäverna för sig själv olika ord. Hon är helt inne på att lära sig klockan nu med. Det är en termin kvar på förskolan och jag tror banne mig att hon kommer kunna både klocka och läsa lättare texter/böcker när hon väl börjar där.

I Thailand började hon dyka för fullt ner på poolbotten för att plocka upp stenar. Hon flyter för fullt och kan simma om hon simmar med huvudet under ytan, gärna med cyklop. Men ska hon ha huvudet ovanför ytan går det inte lika bra. 

Hon är så duktig när hon vill, tyvärr är det oftast en trotsig och skrikig donna för stunden. Hur ofta har man inte fått höra små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Och ja, ju äldre de blir desto tuffare är det. Hon är så liten men samtidigt så stor så man får var dag påminna sig själv att hon faktiskt BARA ÄR nyligen 5 år fyllda!!

När hon blir trött är hon en riktig gremlins. Men ack vad hon älskar sin syster. Det är så det gör ont i mig. Hjärtat svämmar över av kärlek.

Året bjöd på nytt jobb som jag än idag trivs på. När jag var i Thailand fick jag det glada beskedet att jag blev en av x antal tusen sökande som fick en plats på utbildningen. Så i mars startar 2 års pendlande till Malmö. Samtidigt som jag ser framemot det är det med lite skräck. Jag fick innan jag ens jobbat ett halvår lönehöjning, vilket jag upptäckte 2 månader efter jag fått den! Och det var ingen dålig höjning. Jag är så glad och tacksam. Så förtvivlad jag varit många gg över att jag varit på en massa intervjuer som inte lett till något. Och här står jag nu, om ca ett halv år kommer jag bli fast anställd om jag kommer göra bra ifrån mig på utbildningen. Och detta ger mig alltså ett jobb där jag har 7 v semester vart år!!! Och med många nya Goa vänner jag fått! Jag behöver verkligen detta. Älskar att få in dessa positiva Goa människor i mitt liv!!

Sen har jag då följetången: handen. I 1 år har jag nu ätit cellgifter. De sista 3 månaderna på en högra dos och anser de i mars att det inte ger dem ett nöjt resultat så kommer dosen ökas ännu mer... Jag har redan sviter som kass blodcirkulation i både händer och fötter genom detta. Med en högre dos kommer jag troligen tappa hår. Något jag absolut inte vill vara med om. 

2 operationer är genomgångna och i slutet på januari får jag veta om det blir en tredje.

Men året har faktiskt gett mig 3 sövningar under narkos! Början på året stukade jag foten så rejält att de trodde att leden gått av. Tack och lov var den inte det. Men ack med akutenbesök jag hade januari/februari!!! Är nu inne på frikort nr 2 både inom sjukvården och mediciner!! Herregud vad tacksam jag är över att bo i Sverige,  för mina mediciner hade jag inte haft råd att lösa ut utan skattefinansieringen jag fått ta del av.

Sen huset då. Drömmen och förhoppningen var att vi skulle ha det klart till denna julen. Men nej, vi står stilla sen somras typ. Värmen gjorde att det knappt gick att bara där uppe för att göra något alls. Nästa jul SKA det vara klart om jag så ska ta lån för att hyra in snickare!!

Och jag hoppas på ett växthus då med 😉

I december var det även 2 år sen Laszlo gick bort. 2 år sen... Så smärtsamt det fortfarande är! Saknar han än och dagligen blir jag påmind om honom genom diverse saker.

Sen kom det en massa bebisar bland vännerna vilket gör att jag är bebissugen igen. Dessa små knyten ❤

Min styvmamma blev även klar med sina behandlingar och än är hon frisk från den jävla cancern. Jag hoppas att det förblir så! ❤

Ja 2018 började inte på bästa vis men avslutas desto starkare.

Nytt jobb, nya vänner, bättre ekonomi, handen påväg åt rätt håll. Bara ett frieri som saknas vilket jag hoppades skulle ske. Men ett frieri dök upp hos vännen min istället ❤ nu hoppas jag på att få bli tärna som är en av mina drömmar. Jag vill planera världens bästa möhippa!

Mycket kul väntar runt hörnet och jag välkomnar det nya året med öppna armar!

Tack alla för året 2018! Jag hoppas att det blir mer umgänge under detta året och massor med Goa skratt, middagar, festligheter och roliga spelkvällar. Ja jag hoppas det blir utomlands i år igen. För nu har jag ju fått en egen dykbuddy 😍