jagochbabydino.blogg.se

Livet om mig och min familj, graviditeter, att leva sin dröm, göra vad man tycker om och vill.

Ont i hjärtat

Publicerad 2017-02-06 23:11:31 i Allmänt

Det finns inget värre än att se sina barn bli ledsna/sårade. Idag var tyvärr en sådan dag och jag har sett dem många gg tidigare.


Vi kom till gympan och loppan studsade glatt in. Social precis som mig hälsar hon glatt på allt och alla typ. Tyvärr var där typ ingen som hälsade tillbaka på henne.

Kom in i gympasalen och hon hade beslutsångest över var i ringen hon skulle sitta. Satte sig vid ett bekant ansikte för att typ nästan bli bortschasad därifrån. Söker efter ett nytt ansikte hon känner igen och tar sig dit och de flyttar på sig för att hon inte skulle sitta sidan om. Och så fortsätter det tills hon sätter sig själv ner.

Det smärtar så i mitt hjärta att se hennes besvikelse.

Jag sätter mig i omklädningsrummet och beslutar mig efter ett tag att gå upp och tjuvkika. Tittar och letar men ser inte henne någonstans. Efter en stunds letande med blicken hittar jag henne.
Ensam sittandes på en bänk. Mitt hjärta brast....
Efter ett tag reser hon sig upp och ställer sig sidan om en och lägger glatt armen om och skiner upp som en sol. Men lika fort försvinner leendet då hon blir bortskuffad. Kvar står hon själv igen. Hon går bort till en annan och samma procedur upprepas.

Jag fixar inte att se mer så jag går ner med en smärta över bröstet.

Efter en stund går jag upp igen för att få se samma saker igen. När hon joggar förbi de vuxna som sitter på en bänk och tittar och hon vinkar glatt och ropar hej så hälsar de inte tillbaka. Jag ser hur hon stannar till och vinkar och till sist vänder sig om och joggar vidare.

Den klumpen man har i bröstet.... den gör förbannat ont....

När gympan var klar sprang hon ut och slängde sig runt halsen på mig.
Vi kom hem och jag frågade "var det kul på gympan idag?" Och jag får svaret "nej mamma".
Varför var det inte roligt? "Jag vill inte prata mamma" och går å lägger sig på soffan med sin nalle.

Jag hoppas att min dotter inte kommer bli något mobbigoffer. Jag dör hellre då.

Detta är inte första gången som jag ser att barn inte vill hälsa eller säga hejdå till henne. Och var gång ser jag den grymma besvikelsen i hennes ansikte. Det gör så jädrans ont!!! 

Mitt älskade lilla hjärta!


Kommentarer

Postat av: Sara Selander

Publicerad 2017-02-07 11:14:51

😿😿😿

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela