Huvudvärk
Våren gick på villovägar i natt med resultat av ett vackert vinterlandskap och ett sjuhelvetes underbart väder idag!
I med frullen och på med kläder, ut skulle vi och ut kom vi. Riktigt skönt. Mindre kul att vi inte var ute så länge som jag tänkt för en ville in och kolla "knecknat" och en började bli trött. Och efter 2 h gav jag upp då jag inte orkade lyssna på tjatet.
Ja alltså inte gav upp med att låta henne titta på knecknat utav gav upp med att vara ute. Men den stunden den boostade oavsett själen.
I kom vi, lunch käkades och den minsta däckade i maten.
Nu går jag med huvudvärk och undrar varför när jag kom på att jag faktiskt idag enbart ätit en banan bara och druckit 5 koppar te.
Kanske dags att ta tag i sig själv ibland?
Idag är det fredag och Olof planerar att gå på puben. Klart att jag unnar han
Klart jag unnar han att gå på puben. Men jag kan inte låta bli att undra när det är min tur att lämna hemmet. Utan ungar. Och bara få roa mig och inte tänka på någon annan än mig själv.
Bara att få gå på bio med en eller två vänner. Ut å äta. Eller ta en drink eller två. Utan att stressa och skynda hem.
Jag trivs väldigt med att vara hemma med barnen. Jag älskar det. Jag vill inte att de ska behöva sitta på en förskola långa dagar och att man knappt får spendera tid med dem på vardagarna innan de ska sova för natten och bara ha umgångestid på helgerna, som då alltid är knökade för man ska hinna göra allt när man väl är ledig. Jag vill inte ha det så.
Men gud i himmel vad jag saknar avbrott från vardagen!! Som en vän skrev och jag kan bara hålla med, det jag gör på vardagar när Olof jobbar, gör jag även på kvällen. Och helgen. Jag går i samma spår dag in och dag ut. Och visst, jag stressar inte lika mycket längre när jag är själv i affären, men jag känner fortfarande att jag får skynda mig hem så han inte behöver ta dem själv. Och det är så jävla dumt av mig att tänka så. Men det är svårt att bryta ett tankesätt.
Jag saknar klippan så det värker i hela kroppen på mig. Jag saknar att umgås med folk. Jag saknar att ibland få den tiden för mig själv. Att bara få vara jag och inte mamma Daria. Som ska tänka på mat, kläder, diskning, städning, plocka undan osv
Blä.... misstänker att det är mensen som gör mig lite depp idag.
Men fakta kvarstår. Jag trivs här i huset (med undantag för platsbrist) men saknar någon att umgås med. Jag saknar mitt gamla liv i klippan. Med vänner nära mig.
(Men.... Det hade varit rätt gott om någon annan än mig hade kunnat ta och dammsuga och tvätta golvet någon gång. Utan att jag ber om det)
