Nattskräck
Hepp hepp.
Jag har äntligen fått svar på vad det är vi är drabbade av om nätterna.
Som tur inte var natt, men det händer tillräckligt ofta.
Jag fick nog igår och nyttjade människans bästa vän, google.
Livan lider av nattskräck.
Jag har äntligen fått svar på vad det är vi är drabbade av om nätterna.
Som tur inte var natt, men det händer tillräckligt ofta.
Jag fick nog igår och nyttjade människans bästa vän, google.
Livan lider av nattskräck.
Tackar och bugar!
Något jag hört folk prata om, något jag läst om, men även något jag hoppades att vi skulle slippa.
Men nu har vi detta alltså i vårt hem,
Loppan drömmer mycket och pratar ofta i sömnen.
Livan... det är ett annat kapitel.
Jag ska erkänna att det varit stunder där jag blivit irriterad då inget jag gjort fått henne till att sluta gapa och skrika.
Men nu när jag läst på så har jag en helt annan förståelse för detta.
Och detta är verkligen jobbigt som förälder att vara med om.
Hon bara skriker hysteriskt, gråter. Snoret rinner, salivet sprutar, hon sparkar vilt omkring sig, knuffar ifrån oss, kastar sina nallar. INGET passar. INGET. För att i nästa skede bara sluta tvärt och somna i ens famn.
Man har inte fattat ett skit.
Nu gör vi.
Google is the shit.
Ikväll kom det då igen.
Och nu med facit i hand (vad vi läst oss till) så ja, allt stämde på pricken in.
Med undantag att hon tillhör inte den normala skaran utan de mer ovanliga fallen dvs, hon är bara 1 år.
Nu ska man bara läsa sig till allt som går att läsa sig till så vi kan underlätta för henne.
Det gör ont att se henne när hon drabbas av detta.
När hon liksom tittar på en men ändå bara ser igenom en.
Älskade lilla skatt. Du är mammas lilla älskade bebis <3
Nattskräck är bokstavligen skit.
Oavsett vem det drabbar.
Något jag hört folk prata om, något jag läst om, men även något jag hoppades att vi skulle slippa.
Men nu har vi detta alltså i vårt hem,
Loppan drömmer mycket och pratar ofta i sömnen.
Livan... det är ett annat kapitel.
Jag ska erkänna att det varit stunder där jag blivit irriterad då inget jag gjort fått henne till att sluta gapa och skrika.
Men nu när jag läst på så har jag en helt annan förståelse för detta.
Och detta är verkligen jobbigt som förälder att vara med om.
Hon bara skriker hysteriskt, gråter. Snoret rinner, salivet sprutar, hon sparkar vilt omkring sig, knuffar ifrån oss, kastar sina nallar. INGET passar. INGET. För att i nästa skede bara sluta tvärt och somna i ens famn.
Man har inte fattat ett skit.
Nu gör vi.
Google is the shit.
Ikväll kom det då igen.
Och nu med facit i hand (vad vi läst oss till) så ja, allt stämde på pricken in.
Med undantag att hon tillhör inte den normala skaran utan de mer ovanliga fallen dvs, hon är bara 1 år.
Nu ska man bara läsa sig till allt som går att läsa sig till så vi kan underlätta för henne.
Det gör ont att se henne när hon drabbas av detta.
När hon liksom tittar på en men ändå bara ser igenom en.
Älskade lilla skatt. Du är mammas lilla älskade bebis <3
Nattskräck är bokstavligen skit.
Oavsett vem det drabbar.
