Hej, igen....
Som sagt, man ska inte, men nu gör jag det igen och det är självaste f-n om det inte är över nu!
Naturligtvis åkte vi på bakslag. Jag misstänker dock att det inte handlar om själva kräksjukan utan att magen inte är van vid fast föda dessa dagar.
Det är ett helvete att få henne att vilja äta något. Ersättning sugs ner utan besvär, men hon kan ju inte leva på ersättning bara.
Men nu hoppas jag verkligen att det är över annars åker jag in med henne imorgon. Även om hon är pigg.
Loppan äter som en häst från idag. Och det glädjer mig oerhört mycket.
Själv har jag nog tyvärr satt mig i sitsen jag ville slippa. 4 dagar sen idag och jag vill gråta om det jag anade för 2 v sen idag visar sig vara sann.
Jag vågar inte ens testa utan hoppas att mina aningar fortfarande är fel. Att min instinkt och magkänsla utsätter mig för ett spratt.
På tisdag har jag äntligentid för magnetröntgen och jag har väntat på detta i över 1.5 år. Jag ska göra den. Jag måste få detta med min hand avklarat och fixat nu. Och hela jag kommer åka in i röret. Även om risken för att något händer kanske är liten, tänker jag inte då behålla och sen behöva gå med en oro hela mitt resterande liv.
Sen har vi inte plats än. Så det går inte i år.
Hatar mig själv för detta.
Ont i mig gör det. Synnerhet när man vet vad man kan få 😢😢😢
