Inte bra
Sen jag blev sjukskriven har jag inte rört mig så mycket som jag brukar. Testade mina jobbyxor i tisdags och japp, kan säga att det är tur jag inte börjar jobba på måndag! För det första jag hade fått bett om/fått beställa är ett par byxor i en eller två storlekar större. Och det kommer ALDRIG hända!
Jag har varit där uppe och vänt och jag ska ta mig tusan inte dit igen. Så då är det läge att ta tag i detta. Igen. Kam säga att just nu saknar jag utbildningen som fick mig att ramla ner i cm. Jag ska dit igen och tom förbi. Jag har gett mig fan på att jag ska kanske inte nå vikten/storleken innan barn, men i varje fall närmare den vikten/storleken än den jag står på idag.
Jag har börjat att ta tag i maten och allt småätande. Träningen får bli raska promenader. Vet inte om det är så lämpligt att köra tuffare pass med massa smärtstillande i kroppen från morgon till kväll, så i dagsläget skippar jag den biten.
Handen då.
Skit. Skit. Skit.
Jag har idag fått en remiss till handkirurgen redan nästa vecka. Kan tillägga att jag hade kontakt med min kärlläkare i måndags!
Mitt pekfinger hänger inte alls med och både den, tummen och handen blir stelare för var dag som går trots att sårläkningen går åt rätt håll och att jag ständigt använder handen och tränar den. Jag är ledsen, irriterad, besviken och orolig. Det var inte så här det skulle gå.
Har nu passerat vecka 7 sen operationen gjordes. Det var meningen att det skulle bli bättre inte sämre!
Funderar på att anmäla till patientnämnden men drar mig lite för det.
Det värsta med allt detta är att mitt humör är i botten i och med smärtan. Jag har verkligen inte ork eller lust till något och barnen blir lidande pga detta.
Jag vill göra så mycket med dem men jag bara orkar inte!! Och det gör mig så besviken på mig själv.
Så skit i dubbel bemärkelse.
Ska bli spännande att se vad de säger hos handkirurgen nästa vecka. Jag hoppas på goda nyheter.
