jagochbabydino.blogg.se

Jag har alltid varit stolt över min dotter, synnerhet när det handlar om skolan och dess arbete. Alltid. Hon är mycket framåt, duktig, snabbtänkt och snabblärd. Jag har fått höra det många gånger och var gång under dessa samtal växer jag lätt några cm på längden av stolthet. Så även idag tills det började bli tråkigt för henne att sitta och lyssna  synnerhet när det började pratas om lite mindre roligare saker.

Jag var så nära att resa mig upp, lämna ungen på skolan och gå hem utan henne. Fy för vad jag skämdes. Det var till att sitta och göra grimaser, sitta och slå i bordet, lägga sig på golvet och rulla runder och hysteriskt låtsasskratta. På fullaste allvar WTF??????

Vad i helvete har hänt? 

Är det min dotter?

Vad har gått snett i uppfostran?

Vem har lärt henne detta beteendet?

När lärde hon sig detta?

Jag är var tom på ord och full med skam.

Tydligen är det svårt att få in att när någon säger sluta så slutar hon inte. När någon säger jag vill inte så fortsätter hon. När någon försöker säga ifrån då lyssnar hon inte. 

Hon kör sitt egna race, precis som hon börjat göra hemma. Och jag som trodde att det bara var hemma dessa problem fanns. 

Jag ville bara slå näven i bordet och ryta till att nu räcker det, uppför dig! Men nej, det kan man ju inte göra på en skola. Så där satt jag och bet mig i läppen för att inte säga ngt som man inte bör. Där satt jag från att ha växt några cm till att jag krympte det dubbla av skam. Där satt jag och bokstavligen bara ville sjunka genom golvet.

Någon som har bra tips på hur man får sitt barn att lyssna på vad man säger till? Som får en att respektera ett nej? Som får en att uppföra sig normalt inte som en vilde?

Eller det är normalt att en snart 7 åring tror sig veta bäst, vägrar att lyssna, var en besserwisser gällande allt, drama Queen, uppkäftiga, skrikiga och gapiga, uppföra sig som en vilde och är värre än vad de kan tänkas vara i tonåren?

För är det det som är en 7 åring beteende då vill jag inte vara med längre. 

Det bråkas var dag här hemma och jag vet inte hur jag ska nå fram till henne.

Det värsta är att Livan börjar ta efter. Jag bara ORKAR INTE detta!!! 

Jag är trött och sliten. Jag behöver semester från mitt egna liv, mina egna barn, hur hemskt det än låter. 

Hjälp.....