Då var det dags
För inte alls så längesen var jag på ny undersökning på SUS med min hand. Något som förvånade mig då typ alla får sina tider avbokade i dessa coronatider. Men de såg det som viktigt så jag fick komma in.
För första gången i mitt liv behövde jag INTE leta efter parkering när jag kom dit, utan kunde parkera utanför sjukan och snabbt gå in. Ensam satt jag även i väntrummet så jag behövde inte oroa mig allt för mkt gällande att smitta någon eller att bli smittad.
Väl inne på undersökningen blev det ett nytt ultraljud trots att allt såg bra ut på MRT. Men på ultraljudet såg eller hördes det inte lika bra. De upptäckte ett artäriöst blodflöde i min ena ven i handen och de misstänker att min ven och artär växt ihop. Inte så bra förstod jag det som. En ny op skulle planeras men då det är coronatider så skulle det dröja även om de skulle prioritera.
Jag var i Malmö för mindre än 2 v sen. Idag damp det ner ett tjockt brev i lådan med decutantvål som jag ska tvätta hår och kropp med. Nästa vecka ska jag sövas på nytt.
Det gick jäääääädrans fort!!! Så länge som jag väntade på tiderna för de andra två operationerna och så dimper detta brev ner inte ens 2 v efter undersökningen.
Förstå mig rätt.
Jag är förbannat tacksam över att jag är prioriterad. Men jag var verkligen inte förberedd på att det skulle gå så fort. Och just nu är jag i blandad glädje/räddchock....
Min önskan om att få optid nu för att slippa vara på jobb slog in. Den skulle helst kommit tidigare men bättre nu än mycket senare. Men jag är som sagt inte alls beredd på detta.
Då tiden kom så fort börjar jag undra hur allvarligt läget är egentligen?
Nåja. Snälla hand. Bli bra nu. Så kanske det räcker med en sista op efter denna omgång.
