jagochbabydino.blogg.se

Ja hur det började vet nu ju i för sig alla.
Jag behöver förhoppningsvis inte ha en genomgång i hur livet skapas och hur ett nytt liv kommer till världen.
Och skulle någon mot all förmodan behöva en lektion i detta, så ber jag er googla. Tror det blir lättast så.

 

Men för att göra en snuskig historia kort och osnuskig så är ju då denna graviditet långt i från planerad.
Oönskad? Nej inte direkt, den är efterlängtad av mig.

Planerad? Absolut inte. Detta fanns i mina tankar redan sedan ung ålder, men tanken var då också att jag skulle bli mamma innan jag fyllde 25. Nu blev det inte så. Och denna graviditet "är planerad" att en dag ska det ske, men tidsmässigt var detta långt i från planerat eller ens diskuterat med min härliga pojkvän som vi kallar O.

 

Dock kan vi säga att denna lilla ärta som växer i mig nu är ett sant kärleksbarn.

För om beräkningarna stämmer är den tillverkad på just alla Hjärtans dag.

Kan det bli finare än så? *ler*

 

Det började redan den 15 februari....

Mensvärk utan dess like tog fart på kvällen och jag ville så smått typ dö.

När jag har mensvärk så är det mensvärk delux. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen så ont som jag har.
Jag ignorerar det och somnar bort från värken.

16 februari...

Mensvärk till och från och brösten börjar ömma på mig.

Jag ignorerar det åter igen.

 

Menvärken ger sig bara inte. Jag börjar fundera på om det är kanske ägglossningsvärk jag kan känna?
Börjar fundera på när det eg är jag hade min mens sist och när min mens skall komma igen.

Eller är det blindtarmsinflammation som jag blivit drabbad av?
Långt bak i huvudet så vet jag egentligen redan svaret, utan att ens vilja säga det högt eller ens tänka tanken.

Jag googlar symptomerna för blindtarmen. Men det stämmer inte in.

Så jag googlar symptomerna.

Efter det svalde jag hårt typ 15 gånger.

För vad får jag upp på hela googlesidan jag har framför mig? Jo alla trådar om graviditetssymptom.

Ehh.... va?
Innerst inne så vet jag väl egentligen om detta, men ändå förnekar jag för mig själv.

Först blir jag glad, sedan rädd, sedan ledsen, för att återgå till glad för att därefter få panik.

 

Ja ni förstår min tankegång. 
Jag tror jag kan sammanfatta det som en lättare panikkänsla och en stor klump magen.

 

 

Fortfarande kraftig mensvärk och det har även börjat ömma lite i ländryggen. Som om det inte är nog så är min irritationsnivå väldigt låg. Allt irriterar mig!
Ställer mig på vågen för att kolla min vikt IFALL det nu är så att jag är gravid. Jag har ju lyckats skaffa mig några extra kilo sen jag och O blev ett par, så egentligen vill jag inte se siffrorna på vågen, men lika bra att ha detta nerklottrat IFALL att... 77 kg. Nytt irritationsmoment! Sen när har jag hunnit lägga på mig dessa extra kilona? Slut med godis och allt annat gott för den delen... Undrar hur länge det varar? Hmmm.....

19 februari...

Värken börjar avta *tjohoo* Istället kommer det som ett brev på posten förpackat med ett silkesband: Acne!
Snälla nej, jag vill inte!

 

Toabesöken har ökat, jag ränner titt som tätt på dass även nattetid.

Hungern ska vi inte snacka om, den tar död på mig. Känns som jag borde ha med mig en matsäck vart jag än går. Och det tänker jag INTE ha med mig. Någon måtta får det vara.

21 februari...
Nu har jag börjat drabbas av yrsel med. Varför inte liksom? Räcker det inte med att jag är:
1. Kissenödig?
2. Fått acne?
3. Blivit lätt irriterad/känslig?
4. Virrig?

 

22 februari...
Mat, mat, mat och lite till mat. Tack, annars mår jag illa om jag inte får äta...
Ge mig mat!
79 kg visar vågen... Skjut mig.. Jag vill inte...

 

23 februari...
Ja jippie! En saknad vän har dykt upp... Mensvärken. Suck....
Det kanske ändå inte är gravidsymptomer jag haft.. När var det nu jag hade min mens sist????

Under veckan som gått berättade O för mig att ett par gemensamma vänner ska få barn. Var på väg att skratta rakt ut och säga till han grattis, vet du vad? Du ska med bli pappa!
Men kunde ju klart inte då jag än inte vet om jag är gravid eller inte.

Har googlat massor och läser man vad folk skriver så kan man INTE känna av så tidigt som jag gjort. Så det är väl falskt alarm. Men då jag inte letar symptomer, för jag hade ju faktiskt inga planer på att bli gravid. Hur kommer det sig då att jag har dem? 
Kan tiden gå lite snabbare så jag kan ta detta envisa jobbiga test så jag kan få veta??
Tröttheten har börjat hoppa på mig nu med och jag vill bara sova sova och återigen sova...

 

28 februari....
två streck......

Ja ni fattar va?

2 jävla streck!!!!!!