jagochbabydino.blogg.se

Börjar bli lite trött på at känna mig som ett handiskrap.

Jag är envis och försöker verkligen göra mkt själv utan att be om hjälp. Men bara till att inse att även jag har mina begränsningar nu.....

 

Bara att plantera lökar är ett projekt för sig själv, och hur jobbigt är det på en skala?

Lite nedstämd känner jag mig allt. Och klumpig, fet och ful!

 

Firade en kompis som fyllde år i lördags och naturligtvis så togs det foto från kvällen.

Efter hon lagt upp bild (utan att tagga mig i den tack och lov) fick jag en kräkkänsla när jag såg mig själv på fotot.

Fy fan som jag ser ut med 20 kg övervikt!

Jag mår verkligen illa!
Och jag fattar inte att O fortfarande kan tycka om mig och tycker jag är "attraktiv".

Det är något av det värsta jag sett i mitt liv gällande mig!

 

Låt nu dessa dagar passera fort förbi, mindre än 10 dagar nu.

Jag vill slippa all jädrans vätska då jag inte ens kommer ihåg hur mina fötter och ben ser ut i vanliga fall.

Jag vill kunna röra mig fritt utan att tappa orken efter 2 min.

Vill kunna stå och diska utan att bryta ryggen då jag inte kommer till pga magen.

Jag hatar att känna mig klen och ful!
Valross, blåval, flodhäst.. Ja de är så jag känner mig nu och det är deprimerande.

 

Tack och lov känner jag dock glädje i allt detta.

När jag känner rörelserna i magen och jag vet att där inne finns vårt älskade lilla barn och buffar.

Fy för vad mamma får gå igenom bara för att du ska få komma till i världen ;)
Jag älskar O och jag är så glad att han finns vid min sida.

Han är otroligt fin och hjälpsam. Och han älskar mig trots att jag är en valross, blåval, flodhäst....
Tack och lov....