Livets ironi
Det är lite komiskt hur olika folk ser på saker.
Som ex detta med graviditet/förlossning/få ett barn.
Jag sälv ser det lite som en form av ett mirakel.
Jag tycker det är helt fantastiskt att något som är så litet från början, som inte går att se med blotta ögat, blir ihop med en annan del ett barn som växer till sig under 9 månaders tid.
En ny familjemedlem som kommer till världen. En egen liten personlighet, en ny individ.
För mig är det spännande och stort att jag ska bli mamma till ett andra barn. Att vi utökar vår lilla familj och att jag kommer få en mer att älska.
Att det kommer ske i januari och tyvärr ruckar lite på framtida planer om februari. Det bryr jag mig inte om. Helt ärligt, jag ska gå igenom en FÖRLOSSNING!
Jag längtar till den dagen att få träffa knoddas och få se vem som gömmer sig där inne och när den behagar att komma ut.
Jag bryr mig inte ett skit om att planerna jag lade i februari i år för ett år framöver blir rubbade. Helt ärligt, det skiter jag ett långt stycke i. MAn kan göra planer för ett år, ett helt liv, men man ska alltid komma ihåg att det kan finnas saker som kan komma emellan och slå omkull ens planer. Saker som gör att man får planera om.
Detta rör mig inte i ryggen och ännu mindre när det är pga en sådan sak som att ett barn ska komma till världen. MITT barn. MIN förlossning. MIN andra stora livs kärlek.
Det som skrämmer mig är att andra ser det som att det är mög när livet kommer emellan så man får planera om.
I de stunderna undrar jag verkligen om folk ibland har otur när de tänker, eller om de ens tänker över huvudtaget.
Ja himmel pannkaka vilket mög att livet (förlossningen) kommer mellan så jag får planera om. Det är kanppast så att jag gråter så ledsen jag är över det. Det är snarare så att jag gråter av lycka att jag ska få uppleva detta en gång till!
Ibland är det bäst att bara hålla tyst....
Som ex detta med graviditet/förlossning/få ett barn.
Jag sälv ser det lite som en form av ett mirakel.
Jag tycker det är helt fantastiskt att något som är så litet från början, som inte går att se med blotta ögat, blir ihop med en annan del ett barn som växer till sig under 9 månaders tid.
En ny familjemedlem som kommer till världen. En egen liten personlighet, en ny individ.
För mig är det spännande och stort att jag ska bli mamma till ett andra barn. Att vi utökar vår lilla familj och att jag kommer få en mer att älska.
Att det kommer ske i januari och tyvärr ruckar lite på framtida planer om februari. Det bryr jag mig inte om. Helt ärligt, jag ska gå igenom en FÖRLOSSNING!
Jag längtar till den dagen att få träffa knoddas och få se vem som gömmer sig där inne och när den behagar att komma ut.
Jag bryr mig inte ett skit om att planerna jag lade i februari i år för ett år framöver blir rubbade. Helt ärligt, det skiter jag ett långt stycke i. MAn kan göra planer för ett år, ett helt liv, men man ska alltid komma ihåg att det kan finnas saker som kan komma emellan och slå omkull ens planer. Saker som gör att man får planera om.
Detta rör mig inte i ryggen och ännu mindre när det är pga en sådan sak som att ett barn ska komma till världen. MITT barn. MIN förlossning. MIN andra stora livs kärlek.
Det som skrämmer mig är att andra ser det som att det är mög när livet kommer emellan så man får planera om.
I de stunderna undrar jag verkligen om folk ibland har otur när de tänker, eller om de ens tänker över huvudtaget.
Ja himmel pannkaka vilket mög att livet (förlossningen) kommer mellan så jag får planera om. Det är kanppast så att jag gråter så ledsen jag är över det. Det är snarare så att jag gråter av lycka att jag ska få uppleva detta en gång till!
Ibland är det bäst att bara hålla tyst....
