jagochbabydino.blogg.se

Ingen motion 6tövad alls denna vecka och jag har en släng av dåligt samvete för det. Ännu mer när jag ser foto på mig själv, då jag tyvärr inte upplever samma sak i spegeln som på foto.

Tur att barn i denna ålder inte är dömande. Ännu mer tur att olof älskar mig trots detta.

Vikten står still. Inget händer. Inte konstigt i för sig om jag inte rör på mig. Men herregud vad jag önskar det fanns ett mirakelsätt att gå ner i vikt på och att svarva om kroppen. 

Nåja. Nu skiter jag i detta. Färdig bölat. För nu.

Idag drar helgen igång (som vi i för sig har var dag när jag går hemma...) och i vanlig ordning i och med det är fint väder, packade jag ut oss i bilen för en promenad. Jag tänkte först skogen. Mycket bra idé. Loppan hade älskat det. MEN när jag kom fram insåg jag att det bara var att tänka om. Fullt med snö och jag med gympaskor. Fungerar dåligt. Så ner till segelstorp och gick en runda där istället. 

Som vanligt undrar jag var gång varför jag utsätter mig för detta. Det är, ursäkta min dåliga franska, FAN inte lätt att gå med en vagn (upptagen sådan), en 2 åring och en stor jakt hanhund som ska spåra, dra och pissa på aaaaallt.

Början går alltid galant. Allt fungerar fint. Så kommer vi halva rundan och så går det utför.

Var gång ångrar jag mig att jag inte har dubbelvagnen med mig. 

När jag har dubbelvagnen med mig så är det aldrig något problem.

Skjut mig!

Långt om länge är vi tillbaka till bilen. Jag totalt utmattad. Jag kommer sluta som gråhårig om detta kommer fortsätta 😉

Efter promenaden så begav vi oss på utflykt till farbror för att titta på deras betongjobb och snylta lite smörgåstårta. Mums!

Sen ska man bara få med donnan i bilen hem. Lättare sagt än gjort. Och en knorr som börjar knorra högljutt då hon är akuthungrig just NU!

En utmaning, verkligen.

Toalettbestyren med loppan fortsätter. Bajsa kommer hon och informerar (alltid precis när jag börjat amma). Sen hinner jag inte mer än sätta henne på tronen och hon är "färdig". Så kan vi hålla på i timmar. Tillslut blir jag trött och då får hon vackert sitta där. När hon börjar flaxa med armarna och börjar få "panik" vet jag att nu är det äntligen nära. Men detta gråt och skrik får jag stå ut med i 10-15 min innan hon tillslut krystar. Panikslagen. 

Massor av applåder och beröm. Hon är bokstavligen skitnöjd. 10 min senare har hon sketit igen, i blöjan...

Suck.

Det är lättare att få ett djur rumsrent än att få henne att bli blöjfri...

Men annars är hon duktig. Blir alltid full i skratt när hon sitter på toa och så hör man "nu kommer det en kiss" och så kissar hon. Så jäkla gulligt.

Men så är det då fredag idag... vad ska man lyxa till det med för ngt käk denna helg tro?

Totalt brist på idéer.  Olof tyckte oxfile. 

Jag längtar efter ett restaurangbesök... Fan vad gott det hade varit!