En styck sjukling
Varför är det alltid jag och mina kläder som blir drabbade?
Igår kväll när jag satt och natta Livan i famnen kom mjölken hon tankat för natten upp igen. Över mig som vanligt.
Inget mer med det och hon somnade om gott igen.
Idag vaknade hon med lite snorig näsa och var allmänt off vid frukosten. Nån timme senare och vi mätte 38.5 i feber.
Tjohoo...
30 min senare kommer O med ett fyllt lastbilsflak fullt med ved.
Nice nu klarar vi oss hela denna vintern och antagligen även nästa. Dock måste veden sorteras. De som klarar kaminen storleksmässigt och de som behöver delas för att kunna läggas in.
En överaktiv loppan hjälpte gärna till. En hund som snodde ved och hade det som tuggpinnar. Nu finns det ved i garaget, på gårdsplanen och lite runt i trädgården...
Var ute och hjälpte till så fort Livan sov. Vilket tack och lov varit en hel del idag.
Men det syns knappt att vi gjort något!!
På kvällen blev hon väldigt kelen och det är bara famnen som gäller. Och nu har vi försökt i över 3 h att lägga henne i sin säng. Utan något bra resultat. Det är bara i vår famn hon vill sova.
Skållhet. Så fort man får avlastning så fryser man efter att man lämnat henne. 39 i feber... som tur inget mer kräk sen lunchtid idag. Och hoppas det stannade där.
Just nu funderar jag på hur jag ska lyckas lägga mig när jag inte kan lägga henne ifrån mig...
Blir kanske en natt i soffan. Med en Livan i famnen. Och en hund som gärna hoppar upp i soffan nattid.
Wish me luck.
