Paniken som uppstår
Jag har nu varit mamma i 3 år och nästan 2 månader.
Jag har haft hand om djur sen barnsben och även varit uppfödare i många år av mitt liv.
Jag har tagit hand om många sjukdomar och varit hos veterinär när det behövts, fått uppleva glädjen när djur vänt från vägen till döden tillbaka till livet. Jag har även fått uppleva sorgen av att både hitta djur döda och behöva ta beslutet att det är dags att avsluta.
Jag har tagit hand om andra gradens brännskada på mitt barn och varit med om otaliga snoriga näsor och febriga nätter.
Men i natt tog det priset...
Livan är fortfarande sjuk och jag ber till gudarna att det är tredagars feber hon får uppleva. Första fallet i detta hus i så fall.
Paniken som uppstår när jag kl 4.30 börjar googla symptom för att ta beslut om jag ska åka in med henne till akuten eller inte.
Feber trots Alvedon nådde i natt 39.8 grader. En jätte otröstlig Livan som rycker i hela kroppen så jag började fundera över feberkramper. Som kräker upp det lilla hon fått i sig på 2 dagar. Som knappt går att få kontakt med...
Kan säga att jag aldrig varit så snabbt pigg och vaken vid den tiden på dygnet.
Tryckte i mer Alvedon, fick inte i henne varken vätska eller mjölk. Men tack och lov började febern dala neråt.
Älskade lilla skruttan.
Nu är kl snart 10. Hon sover fortfarande helt klubbad. Just nu så magiskt nog är vi nere på 37.6 och jag hoppar av glädje.
Hoppas hoppas hon sover bort det onda och att febern idag når max 38 och till kvällen är den borta.
Jag känner mig stressad över allt detta.
Begravning på torsdag och födelsedagskalas för släkten på lördag.
Mat ska lagas, tårta ska bakas, huset ska städas, ved som måste in i garaget, sjuk Livan och en Loppa som är överfylld med energi så rumpan nästan spricker på henne.
Och....
Olof har börjat jobba denna vecka efter att ha varit hemma sen den 13 december.
Lite smått panik känner jag just nu.
Nu håller vi tummarna för att vi fått bort febern, ok?
Jag skulle verkligen behöva sova efter dessa 2 nätter med katastrof sömn...
