Ja men varför INTE liksom.....
Efter att i natt ha gråtit mig genom halva natten pga en otrolig smärta i båda öronen, begav jag mig till akuten.
Läkaren var imponerad över att jag stått ut så länge med smärtan då det visade sig att jag inte bara har bihålsinflammation utan då även kraftig dubbelsidig öroninflammation. Hepp!
Halsen såg fin ut så det var ju skönt att ngt var OK med mig.
10 dagars antibiotikakur, 10 dagar med droppar i öronen som tar död på bakterier och kortisonspray som skall tas så länge som jag behöver.
På detta då mina trevliga immunnedsättande tabletter.
OCH Ipren och alvedon vid behov - typ dagarna genom för att överleva dagarna....
Allvar jag grät.
Jag kan inte minnas att jag någonsin haft så ont i mina öron. När jag körde dit till akuten så sprack den ena trumhinnan på mig i bilen och det var en riktig riktig befrielse vill jag lova. Den andra trumhinnan är på G att spricka, läcker lite hela tiden men har inte riktigt spräckts. Jag längtar tills den gör det! För även om det gör ont fortfarande, så är det verkligen en walk in the park mot hur det känns innan.
Jag lovar dyrt och heligt att en förlossning utan smärtstillande är 100 gg skönare än denna smärta. Och jag har hög smärttröskel.
Men så kommer nu kvällen.
För det första, redan vid nattningen av barnen så sov hela huset utom jag, som GIVTEVIS är den som sovit minst av alla i natt. Suck...
Så börjar kylan smyga sig på.
Ni kan nog gissa.
Nu kom febern.... OCH jag börjar ömma i halsen.
For F*CK SAKE!!!
Give me a f*cking break!!!!
Jag hoppas så in i norden att det bara är nu i kväll. För jag fixar nog inte en åkomma till just nu efter att redan varit kass i 1 v!!!
Jag vill verkligen bara gråta, gå i ide och vakna upp när det är över.
Och på måndag MÅSTE jag till Radix igen då jag redan nyttjat VAB i 2 v då loppan var sjuk första och livan andra veckan.
På måndag ska jag sitta och ha ett samta med en studie och yrkesvägledare, något jag verkligen vill!!!
Där kommer jag sitta och i för sig knappt höra ett skit om han inte kommer prata jädrans högt då jag nästintill är DÖV just nu och som om det inte är nog har jag fetvadd i öronen för att hindra bakterier komma in till mina skadade trumhinnor. Och som grädde på moset så har min tinnitus höjts i flera nivåer så jag hör inget annat är 3 olika tjut (även mina egna hjärtslag) genom mina öron.
Finns ngt positvt med detta. Jag hör inte barnens ev skrik och tjat och gnäll lika tydligt och mycket ;) Men det är verkligen det enda positiva.
Nä nu ska jag packa ner mig under 5 lager filtar och frossa ur feberhelvetet och halsonten. Jag vägrar att bli mer dålig än jag är.
Och jag längtar till fredag när jag ska träffa onkologen igen för att berätta vad 2 v med dessa tabletter gjort med mig. Är så tacksam över att det inte är värre. Och nu har jag verkligen fått en enorm förståelse för de som går på cellgift med dropp vart tredje vecka. Jag lider med er
Tack och godnatt.
Och snälla, håll en tumme för att detta är på G över <3
Läkaren var imponerad över att jag stått ut så länge med smärtan då det visade sig att jag inte bara har bihålsinflammation utan då även kraftig dubbelsidig öroninflammation. Hepp!
Halsen såg fin ut så det var ju skönt att ngt var OK med mig.
10 dagars antibiotikakur, 10 dagar med droppar i öronen som tar död på bakterier och kortisonspray som skall tas så länge som jag behöver.
På detta då mina trevliga immunnedsättande tabletter.
OCH Ipren och alvedon vid behov - typ dagarna genom för att överleva dagarna....
Allvar jag grät.
Jag kan inte minnas att jag någonsin haft så ont i mina öron. När jag körde dit till akuten så sprack den ena trumhinnan på mig i bilen och det var en riktig riktig befrielse vill jag lova. Den andra trumhinnan är på G att spricka, läcker lite hela tiden men har inte riktigt spräckts. Jag längtar tills den gör det! För även om det gör ont fortfarande, så är det verkligen en walk in the park mot hur det känns innan.
Jag lovar dyrt och heligt att en förlossning utan smärtstillande är 100 gg skönare än denna smärta. Och jag har hög smärttröskel.
Men så kommer nu kvällen.
För det första, redan vid nattningen av barnen så sov hela huset utom jag, som GIVTEVIS är den som sovit minst av alla i natt. Suck...
Så börjar kylan smyga sig på.
Ni kan nog gissa.
Nu kom febern.... OCH jag börjar ömma i halsen.
For F*CK SAKE!!!
Give me a f*cking break!!!!
Jag hoppas så in i norden att det bara är nu i kväll. För jag fixar nog inte en åkomma till just nu efter att redan varit kass i 1 v!!!
Jag vill verkligen bara gråta, gå i ide och vakna upp när det är över.
Och på måndag MÅSTE jag till Radix igen då jag redan nyttjat VAB i 2 v då loppan var sjuk första och livan andra veckan.
På måndag ska jag sitta och ha ett samta med en studie och yrkesvägledare, något jag verkligen vill!!!
Där kommer jag sitta och i för sig knappt höra ett skit om han inte kommer prata jädrans högt då jag nästintill är DÖV just nu och som om det inte är nog har jag fetvadd i öronen för att hindra bakterier komma in till mina skadade trumhinnor. Och som grädde på moset så har min tinnitus höjts i flera nivåer så jag hör inget annat är 3 olika tjut (även mina egna hjärtslag) genom mina öron.
Finns ngt positvt med detta. Jag hör inte barnens ev skrik och tjat och gnäll lika tydligt och mycket ;) Men det är verkligen det enda positiva.
Nä nu ska jag packa ner mig under 5 lager filtar och frossa ur feberhelvetet och halsonten. Jag vägrar att bli mer dålig än jag är.
Och jag längtar till fredag när jag ska träffa onkologen igen för att berätta vad 2 v med dessa tabletter gjort med mig. Är så tacksam över att det inte är värre. Och nu har jag verkligen fått en enorm förståelse för de som går på cellgift med dropp vart tredje vecka. Jag lider med er
Tack och godnatt.
Och snälla, håll en tumme för att detta är på G över <3
