jagochbabydino.blogg.se

Jag sövdes förra veckan och tack och lov är inget av. Bara kraftigt stukat så jag har fått remiss till sjukgymnast för att träna upp foten. So far so Good.

Så kom då denna veckan.

Jag hade tid på kärlavdelningen för vad jag trodde skulle vara startskottet på ingrepp i handen och få den återställd.

Ja innan jag ens lyckades ta mig dit och fram i och med "snökaoset" i hela landet förutom nv skåne... 

I alla fall.

De tittade på handen, undersökte och berättade hur det skulle gå till.

Då det är så stort som det är och risken stor för att man kan ta död på fingrar och delar i handen vid ingrepp, dom då kan leda till nekros och ev amputation är det superviktigt att jag ligger helt still. Så jag kommer bli sövd. För detta ska tydligen göra jävulusiskt ont...

Men det räcker inte med en gång utan det kommer göras lite lite åt gången. Så jag kommer sövas med jämna mellanrum, vad jag förstod 1 gg i veckan, fram tills det är klart. 

Helt ok jag kan köpa detta. Men då till det sorgliga. De har missat att boka in mig på operation och det finns troligen inga lediga tider förrän i SEPTEMBER. Jag bröt ihop. Jag vägrar gå och äta detta rävgift i 9 månader innan de ens börjar något. Och den ska jag äta detta under behandlingarna och sedan ytterligare 7 v till. Aldrig livet! Så mycket slit jag redan fått i biverkningar och var vecka så kommer en ny biverkning. Nä. Jag gör inte detta. Jag tänker inte förgifta kroppen i nästan 1 års tid.

Vad som gjorde mig arg i nästa steg är varför i hela fridens namn sätter de in mig på detta cellgift i januari om de inte från början bokar in en tid för ingrepp??

Ja jag vill gråta. 

De skulle se om de kunde driva om mig och kanske kanske kunna ta mig i maj. Ja men då skiter det sig med att hitta ett jobb. För vem vill anställa mig om jag kan jobba nån månad sedan sjukskriven? Ingen.

Försöker få tag i läkarna idag för att se om jag kan avbryta cellgiftet och att de nu skriver upp mig i sept. Så kan jag då börja äta detta igen när vi vet att ett datum finns. Annars kommer jag bara plåga min kropp i onödan. Och ev riskera att få diabetes, hudcancer, lungcancer mm i onödan. Och inte nog med det så kan jag ju skita i att söka jobb och gå på intervjuer nu.

Vilken jäkla soppa alltså.

Är det inte dags att spiralen börjar gå upp istället för ner snart?

Gode Gud ge mig styrka.